Vi som har sagt att SD befolkas av fähundar, att SD sysslar med splittring, att SD ljuger, att SD inte är att lita på, att SD inte bryr sig om demokratin, att SD är berett att sälja ut svenska intressen om det gynnar det egna partiet och framför allt inte kommer att ”mogna” av mer ansvar… tänka sig: vi har haft rätt hela tiden.
Tänk vad fel de har haft, alla dessa skarpa tänkare och politiker och ledarskribenter, som har trott att det ska gå att dressera SD till att bli en rimlig del av en svensk ansvarstagande borgerlighet. Undrar om en enda av dem, en enda, tänker sig att offentligt reflektera över detta nu? Kanske statsministern skulle vilja göra oss den äran att tala först av alla?
Så länge kan vi andra konstatera: inte bara framtiden är internationell, nutiden är det. Vi har ett EU-val snart, där vi gör klokt i att rösta EU-positivt, där vi gör klokt i att prioritera samexistens med andra människor, där vi gör klokt i att stötta dem som inte darrar på manschetten i sitt stöd för Ukraina och i sin syn på EU som en offensiv kraft för samverkan och fred. Vi är beroende av varandra, nämligen, i handel och relationer och utbildning och fredsbevarande. På alla sätt. Kultur når ut över hela världen, nyheter sprids överallt. Nationalism är en återvändsgränd; världen är redan internationell, och det viktigaste politiska projektet nu är att bygga en internationell värld så bra som möjligt – eller att bygga 200 berlinmurar, en runt varje land. I Sverige har vi nu en läkarkår som till 34 procent består av människor med utländska rötter. Vad ska huliganer och lögnare och intellektuella småhandlare i SD-toppen bidra med i en sådan värld? Hetsa mot dragqueens och skriva felstavade inlägg på X, är svaret för dagen.
SD är en skam för Sverige. En skam.
