Expressens sporttidning har tappat mycket, och vore det inte för Johan Orrenius och Mats Olsson skulle läget vara uslare än uselt.
Jag läste i vintras slutet av en krönika av Tomas Pettersson, en ganska ny medarbetare som dåvarande sportchefen kallade ”kanonvärvning” eller något i den stilen. Det där krönikeslutet (jag tror det stod ”Det är dags att lära dig namnet nu, Björgen. Chock-Britta ska det vara” eller något annat sjuttiotalsmässigt) fick mig att bara bestämma mig för att inte lägga mer av min tid på hans spalter.
Det är som jag och andra har sagt tidigare: sportjournalistiken i Sverige har utvecklats något enormt på kort tid. Den som inte ser det, och är kapabel att ändra sitt arbetssätt, sina infallsvinklar och sin stilistik blir frånåkt som en genomsnittlig svensk i en femmil.
