Jag har läst Peter Sundes nådeansökan.
Jag förstår att han skriver den. Han har dömts till fängelse för att ha skapat och drivit (och sannolikt tjänat pengar på) världens största sajt för systematiska brott mot en lag som finns i nästan hela världen, nämligen lagen om upphovsrätt.
Han har dessutom dömts att betala ett skadestånd som tycks mig som lekman helt horribelt stort. Så visst. Det finns skäl att känna viss sympati för Peter Sunde, på det vis som man kan känna viss sympati för många som är dömda för brott. Vidare finns det teknikaliteter runt rättegångarna som inte är helt bra – Sunde redogör för några av dem.
Men hans svamliga nådeansökan? Självklart kommer den inte att beaktas. Peter Sunde är inte utsatt för något rättsövergrepp, Peter Sunde är dömd enligt gällande lag. (Att den lagen möjligen är dålig, eller otillräcklig, eller oprecis, eller vad man nu kan tycka, är inget som helst skäl att ogilla domen i sig. Lagar ska inte ändras för att anpassas till aktuella fall, det är en grundläggande rättsprincip.)
***
Jag har de senaste veckorna sett på min omvärld med stigande häpnad: Internets mest högljudda står kvar på en deprimerande plats, där Peter Sunde, högerextremisten Carl Lundström, den i Asien och/eller rökdimmor försvunne Gottfrid med skägget samt Fredrik Neij hyllas som hjältar för att de har möjliggjort en storskalig attack mot tusentals upphovsmän världen över.
Det är och förblir obegripligt för mig att världen inte i stället solidariserar sig med de låtskrivare, filmmakare, programmerare och fotografer och många andra, vars redan illa lönade arbete The Pirate Bay har parasiterat på, helt utan omtanke, empati eller rättskänsla.
***
För den som vill fördjupa sig i tankar om just rättskänsla och moral i upphovsrättsfrågan kan jag inte nog rekommendera den här fantastiska och vida spridda texten.
Hej Andreas,
som gamla motståndare (med intellektuell respekt för varandra trots allt) så var det väl ändå väntat att du skulle posta något sådant här. Du säger att du läst min nådeansökan, men har du förstått den alls?
Jag förväntar mig inte nåd. Inte för fem öre. Faktum är att jag skulle bli lite småirriterad om jag fick det, eftersom det då antagligen skulle bli ett sätt att lägga locket på de rättsproblem som finns i det här landet. Det jag vill uppnå är att få ett papper underskrivet med att regeringen idag väljer att acceptera den situation som finns.
Det som står ganska klart och tydligt i mitt brev (som inte är den kompletta ansökan, skall tilläggas – det är ett personligt brev ihop med en formell ansökan skriven av advokater) har lite med själva domen mot TPB att göra. Jag anser att den är felaktig i grunden, men det allt detta handlar om, som du verkar ignorera, är faktiskt vem som ansvarade för TPB.
Du insinuerar att domen är korrekt eftersom den följer gällande lagar. Var i lagen står det att någon skall ha ett ansvar för saker som inte skett? Det är det mitt brev gäller. Skit samma om det är rätt eller fel i TPB som fall, har jag ändå ett ansvar? Du insinuerar (som så många andra) att jag skulle ha tjänat pengar på detta. Detta har pågått sedan 7 år tillbaka, ändå kan ingen visa upp dessa pengar. Då vänds korten mot oss och säger att vi skall bevisa att vi inte tjänat pengarna. Och det är lite där vi är i hela den här härvan.
För i min resningsansökan (som just nu också är under behandling) har jag fått hitta bevis på min oskuld gällande de punkter jag är dömd för. Jag har fått bevisa att saker jag är dömd för, bortom rimlig tvivel som det så vackert heter, faktiskt aldrig ens skett. Jag har fått lämna in bevis om att det inte ens FINNS bevis i rättegången mot mig. Det är en absurd situation. Du kan tycka vad du tycker om TPB, min attityd kring upphovsrätt, men du missar den grundläggande frågan i just detta fallet: ansvaret hamnar på de som har ansvar, inte på den som yttrar sig om det som pågår på ett positivt vis.
När det gäller frågor om internet så verkar alla förlora sina intellektuella förmågor för nyanser. Separera dina känslor för TPB och dina känslor för vad jag tycker, sätt dig in i fallet och läs på, så kanske du också ser att det är märkligt att jag döms för saker som inte skett. Det är separata saker att bry sig om.
Jag har t.ex. alltid älskat WikiLeaks men jag har svårt för Julians attityd kring det hela. Det gör att jag gärna har honom på armslängds avstånd i mitt privatliv men jag kan samtidigt ställa upp till 100% för Wikileaks. Det är ungefär samma sak här. Stå upp för rättssäkerheten, även när det gäller personer du själv har svårt för.
För den dagen du sitter där, åtalad för något som du faktiskt inte har gjort, trots att jag inte håller med om det du är anklagad för, så tänker jag ändå att ställa upp för dig när det visar sig att du får fel behandling. Det är det yttrandefriheten, demokratin och rättssäkerheten skall garantera. Och det är den som blir förbipassarad av människor som inte kan separera ut saker i nyanser.
Riskerar jag deportation och fängelsestraff om jag nämner Richard O’Dwyer nu? http://www.idg.no/computerworld/article249595.ece
Peter: Som sagt, flera saker är oklara och snåriga rörande rättegång och dom, och självklart är ingen av oss utomstående lika insatta i alla detaljer som du. Och igen: skadeståndet tycks helt horribelt.
Men din argumentation, här och på andra ställen, skjuter i mina ögon mest in sig på teknikaliteter, nästan med rättshaveristisk nit. Din ”nådeansökan” stärker den bilden.
Är du eller är du inte en av huvudmännen bakom TPB? Har du eller har du inte företrätt denna sajts visserligen lösa organisation? Att du inte skulle vara en av huvudmännen – om än då inte huvudANSVARIG kanske – är enligt min mening ungefär lika troligt som att jag inte jobbar på Sydsvenskan.
Andreas,
du har faktiskt inte varit med under det året som åtalet gäller. Ursäkta vad jag säger nu: men du är lite korkad som tror på vad som står (och du själv skrivit) i tidningarna. Jag blev aktiv inom TPB under den här perioden, inte på något vis blev jag ”huvudman” i juridisk mening. I mediabilden, visst. Men det är en sak som står klart och tydligt i domstolsbesluten: Jag har min fulla rätt att uttala mig i media för TPBs räkning utan att bli fälld för det.
När du pratar om att saker är ”teknikaliteter” så missar du en jävligt viktig grundpoäng i juridiken: alla ”teknikaliteter” är exakt vad som är det som räknas. Vad du och andra uppfattar från sidolinjen om vad som har hänt är irrelevant och ni kan bara gissa. Jag vet vad som hänt. Jag vet hur jag spenderat min tid och vad jag gjort.
Detta är ett större problem i sig självt, att media har experter som kan uttala sig om saker. Du har ingen juridisk bild av det som skett, du har din mediabild. Den har ingen juridisk bärning tack och lov.
Vi har alltid sett TPB-rättegången som två rättegångar. En juridisk och en medial. Du har nog snöat in dig på den andra som att den är den första.
Bilden av det juridiska är ju ganska tydlig den också – särskilt om man har ägnat sig åt läsning av åtal och domar. Två instanser har sagt sitt, och den högsta anser att målet inte ens är värt att pröva.
Du uttrycker dig slängigt här. Är det ett problem att personer får uttala sig i medier!? Ja, det är väl som vanligt: det är kämpigt för dig när dina principer och din verklighet inte har samstämmiga intressen. (Jag har gett några exempel på det tidigare, t ex i min recension av boken ”Piraterna”.)
Vidare kan man ju betänka detta: hade min syn fått råda även juridiskt, så hade du och dina kumpaner sannolikt fått lindrigare straff.