Taxin hämtar om en stund. Det går ingen flygbuss här. Ett fullständigt viljelöst sommarregn har just stänkt lite på skallen på mig när jag morgonpromenerade genom ett folktomt och öde Visby.
Om alla är här så sover de nu.
Det här hotellet alltså! Jag har bott på en del rätt klassiga jointar ändå – det där orientaliska palatset i Damaskus slår allt – men här finns en kombination av service, stil och personlighet som jag blir enormt imponerad av. Frukosten var lysande. Porslinet var så vackert att jag – jag! – vände på det för att se varifrån det kom. Sånt gör jag aldrig.
Sprang på gott om gamla bekanta från olika håll i går, men tog som vanligt en tidig kväll. (Jag är och förblir inte partymannen vid sådana här evenemang. Jag börjar gnälla om att musiken är hög, och så får jag ont i fötterna och i svanken av att försöka stå och trivas. Bättre jag går och lägger mig. Det är en dag i morgon också. Gav min drinkbiljett på Dagens Media-minglet till Anders Rydell, som jag tror omsatte den i vitt vin. Innan jag gick fick jag tillfälle att hälsa på Niclas Lövkvist, som är pr-man för Liza Marklund. Jag påpekade att jag betraktar min förfrågan om en stor intervju med Liza som ställd på livstid. Jag är alltid intresserad. Var och när som helst. Bara säg.)
Nere i hamnen ligger en eller annan yacht som man kan gissa omsätts för belopp som räknas i hela tiotals miljoner. Man hyr dem kanske för att ha bra stekyta centralt i stan vid ett sånt här tillfälle, jag vet inte. Men under tak på fördäck på en av dem satt en helt vanlig liten tjej och ritade. Tittade tankfullt upp mot staden, bytte pennfärg och fortsatte. Sju år var hon kanske. På akterdäck stod ett par barncyklar. Så vem vet? Det kanske är vanligt. Jag känner bara inte någon så rik människa.
***
Seminariet i går? Det var otroligt roligt, det fick mig att längta efter fler tillfällen att prata om de här frågorna, och gärna inför en så påläst och varierad publik som i går. Jag blev glad av att den i mediesammanhang smått legendariske advokaten Peter Danowsky steg fram efteråt och presenterade sig med några uppskattande ord om seminariet. Danowsky företrädde Expressen i den klassiska spelskandalsrättegången för snart tjugo år sedan, den där Expressen friades på samtliga 176 åtalspunkter och därför kunde göra sportetta: ”176–0”.
Sedan fick jag summa tolv visitkort på mindre än tio minuter. Jag har tyvärr inga själv, men, ja, kan man googla så kan man hitta mig, brukar jag tänka.
Det regnar med lite mer ambition nu. Morgondoppet inställt.
Morgondoppet är synd att ställa in, det brukar vara skönt 🙂
Har du sett att Schulman kopierar dig och pappabloggandet, bara så där fyra, fem år senare? Fräscht! Han har dessutom den goda smaken att använda riktigt namn och bild på sin timmar gamla dotter. Om man ska kopiera något kanske man ska försöka göra bättre, inte sämre?
Jaså, gör han? Ja, vad ska man säga, jag har liksom inga kommentarer om Alex Schulman. Förr eller senare kommer man dithän att man diskvalificerar sig för all seriös bedömning, alla seriösa kommentarer. Det hände i fallet Alex Schulman för ganska länge sedan.
Det ska bli intressant att se när du får en intervju med Liza Marklund. En av Sveriges mest sålda författare kan knappast bojkotta Sydsvenskan och Sydsvenskans läsare i evigheter.
Jodå…
Hm, sant, förstås. Eller så slår hon och Niclas L till och erbjuder Sydsvenskan en intervju någon gång när just du har någon längre tjänstledighet. De flesta reportrar i det här landet har antingen aldrig begripit storyn eller har snart glömt bort den.
Tessan m.fl.: nja, fast föräldraskap har väl ändå inte hr Ekström monopol på? Och nog finns det en och annan blogg med både bilder och förnumstiga tankegångar kring barnaskap sen förut?
Man kan tycka ett och annat om Schulman, men han är sällan urvattnad, präktig och förutsägbar. Det finns det andra i bloggosfären som är.