På de sätt som är möjliga försöker jag förbereda mig på transplantationen. Tränar lite lite styrka på morgnarna, så lite att en normal person inte ens skulle märka att det hände. Och så har min fru ”snällt” lånat ett gåband och ställt i ett litet extrarum som vi har där det ryms… ja, ett gåband och ett kylskåp.
”Jag ser många möjligheter öppna sig här”, sa hon glatt.
Möjligheter. Jaså du.
”Var det så lätt att få in det?”, undrade jag.
”Ja, man kan inte ha tur jämt”, sa hon då, bara en liten smula… godmodigt sardoniskt.
Jag har apterat en gammal dator med en dvd-spelare och tittar på Vita Huset, från början. Jag orkar kanske tjugo minuter som mest. Men nu går jag där i alla fall. På möjligheternas gåband.
