Sydsvenskan har gjort en fotobok, med Lars Darebergs bästa och viktigaste bilder av Malmö FF under det gångna året. Boken heter ”Från guld till guld”, och bilderna har försetts med texter av några olika medarbetare. Jag fick frågan om jag ville skriva en, och det ville jag ju gärna, om jag fick fria händer att skriva kort och bittert om hur det är att bo här, men inte hålla på MFF…
Här är texten. Håll till godo. Och känner du någon som älskar MFF, så köper du den perfekta julklappen här.
***
Daniel Andersson, Marcus Rosenberg, Åge Hareide. Se så glada de är.
De jävlarna.
Det har varit en höst av blandade känslor för mig som inflyttad skåning. Jag älskar när det händer stora, roliga och häftiga saker här, och jag kan numera inte tänka mig att bo någon annanstans.
Men ytterst vill jag ju inte att IFK Göteborgs största rival ska räkna in två hundra miljoner spänn på kontot.
Vi blåvita och ni himmelsblå har annars mycket gemensamt.
Vi jublar aldrig över kryss hemma.
Bara guld räknas.
Och sist men inte minst: vi vet att AIK aldrig är i närheten av att vara lika bra som vi eller ni – men de är ändå alltid den största fienden.
Hösten 2014 säger jag alltså: tur åtminstone att det var MFF och inte AIK som gick till Champions League. Och i den där sista kvalmatchen – då jag försökte peppa mig själv med floskler som ”bra för svensk fotboll” och ”kul för stan” – tvingades jag till slut medge för mig själv vad det var som hände, hur jag innerst inne kände:
Jag höll på Salzburg.
Andreas Ekström
Kulturreporter på Sydsvenskan, assimilerad skåning sedan 1998
