…om de första intrycken av sajten Ajour är nu publicerad.
(Om du inte orkar läsa säger jag i korthet ”ska man säga att nu jävlar revolutionerar vi världen behöver man leverera lite” samt ”affärsmodell saknas” samt ”projektet är i allt väsentligt gammelmediefinansierat”…)
Jag undrar varför du är så sur på ajour, egentligen? Efter #dennyagrejen hypen, och mystikinledningen är det ju lätt att bli missnöjd på vad de än sjösatt. Men utan hypen hade de aldrig haft så många läsare från start och aldrig varit med i nyhetsmorgon. Vad hade du förväntat dig?
Att det skulle finnas en rimligare balans mellan uppsnack och substans.
Den stora frågan är väl: behöver vi verkligen ännu mer tyckarjournalistik, groggbordsjournalistikrönika eller vad man ska kalla det? Som utger sig för att kommentera nyheter men egentligen mest kommenterar tyckaren själv? ”Alla ska visst vara Oscar Wilde nuförtiden” karakteriserade någon den här sortens monologiserande blague för några år sen, tyvärr är de oftast inga Oscar Wilde och det hela blir ytterst förutsägbart.
Jag hoppas och tror att det ändå blir bättre än så!
Tack Andreas, du summerade allt jag tycker om #ajour i den artikeln. Jag vill så gärna ha fel, men ingenting kan ändra det faktum att hajpandet gick snett, egentligen helt oavsett hur sajten utvecklas framöver. Emanuel Karlsten kanske är den största orsaken till det, vad vet jag. Men min kritik handlar väldigt lite om sajten och väldigt mycket om snacket. Sen när sågs det som positivt att få negativ uppmärksamhet och extra kritiska ögon på sig vid en sajtlansering?
Nej, det blev inte bra. Det som avsågs att vara personlig entusiasm blev i stället en förväntningsballong.
Sedan gäller det att vi som såg skäl att invända tittar med fräscha och någorlunda glada ögon och gör oss beredda att ompröva. Det är ju inte några lallare som är i farten på Ajour, tvärt om, och jag tror att det kan bli utmärkt på många sätt.