Jag har fått en mejlfråga från en ”stammisläsare” om varför jag tyckte att det var fel att publicera en debattartikel i Expressen om det riktiga i att kunna sälja och köpa organ. (Se mitt inlägg här.)
Därför fick jag svara honom med en liten förlängning:
Att påstå att organdonation är en ekonomisk verksamhet bland andra strider – inte i formuleringar och regler, utan i anda – mot resultaten av en lång internationell humanistisk bildningstradition. Det bottnar i frågan om människors lika värde. Att publicera artikeln – som synbarligen mest var till för att provocera och göra en politisk poäng, snarare än att verkligen driva en tes – är då att lite grann gå i freakshowfällan. Det blir som jag ser det mer cirkus än debatt, mer hugskott än utspel, mer provokation än ifrågasättande. Man behöver inte bidra till det som debattredaktör. Man drar ju ändå massor av gränser hela tiden: vid åtalbara saker, vid rasism, vid diskriminerande formuleringar – varför inte också en vid humanismens gräns?
Som utgivare hade jag absolut inte stoppat den, med hänvisning till tryckfriheten. Texten är inte olaglig. Men som debattredaktör hade jag valt att inte ta in den. Där finns en viktig skillnad.
