Zadie Smiths ”White teeth”, Stig Claessons kåserisamling ”Liv och kärlek” och Ian McEwans ”Saturday” finns också bland de i sommar lästa böckerna.
* Smith är bland det bästa samtida jag har läst. Vilken prestation. Vilken berättelse. En enorm saga som förklarar saker för mig, visar mig platser jag inte sett. Och den lilla utvikningen runt medelklassen… vilket mord! Precis som med Philip Roths ”Everyman” grubblar jag över dess översättbarhet. Jag vet att Erik Andersson fick beröm för hur han gjorde med ”Vita tänder”, men ändå. Kan det verkligen vara möjligt att plocka detta över en språkgräns?
* McEwans bok är bra nu, eftersom den fångar en tid. Jag tror inte den omtalas om tio år.
* Slas och jag hittade inte varann. För mig är kåserigenren död. Det finns inget mer litterärt eller journalistiskt omodernt än osignerade putslustigheter på tidningspapper. Att de i det här fallet var signerade och mindre putslustiga än många andra kåserier hjälpte inte.
