Några gånger tidigare har jag skrivit om det tveksamma i att lägga någon betydelse i sina drömmar. Vad vet jag. Men här ett nyligt exempel till som jag menar bevisar att drömmars innehåll bara bevisar en sak: Att man är galen.
Jag befinner mig i ett ökenlandskap. Jag kan se kusten, och har tydligen något slags helikopterperspektiv, för jag ser så mycket av kustlinjen att jag förstår att jag befinner mig i Nordafrika, i Marocko.
Det är kväll, och ganska mörkt. Det finns en rejäl grop i sanden framför mig där en eld just har falnat. Svarta kol – misstänkt lika grillbriketter från Statoil – ligger kvar längst ner. Jag och en man som står bredvid mig skottar undan lite av kolet, och lägger sedan ner ett kubformat stycke kött. Lammstek. Men kubformad.
Så skottar vi över det hela med sand, och ställer oss att vänta på att maten ska bli klar. Vi står där i tystnad, med korslagda armar. Andreas Malm och jag.
