Varför har Göteborgs-Posten utsett Alice Teodorescu till chef för ledarreaktionen? Det finns två möjliga svar:
* Ägarna vill ändra den politiska linjen på ledarsidan. Det är i så fall mediehistoriskt smått sensationellt.
* Ägarna, i det här fallet genom sin representant chefredaktören, har inte förstått vad de har gjort. Det är i så fall makalöst pinsamt.
I båda fallen är det en story värd att diskutera.
Men vi tar det från början. Det hände sig alltså som så att Göteborgs-Posten utsåg en ny politisk redaktör. På ledarsidan argumenteras det för ägarnas politiska hållning, medan resten av tidningen inte påverkas av detta. Så ÄR det. Så SKA det vara. Forskning visar att ledarsidans påverkan på nyhetsrapporteringen i modern tid är minimal på alla riktiga tidningar.
Men det gör inte ledarsidan irrelevant. Stora delar av landets idédebatt förs där, av tongivande skribenter som får andra att reflektera, förhålla sig och göra politik.
GP är på ledarplats sedan generationer oberoende liberal, och har under lång tid hållit sig, ungefär, åt vänster på högersidan – lite som Bengt Westerbergs folkparti en gång i tiden.
GP har nu utsett skribenten Alice Teodorescu till chef för ledarredaktionen. Om man har läst henne regelbundet – det har jag – så får man dra slutsatsen att hon snarare håller sig åt höger på högersidan. Hon är en kristallklar konservativ, inte liberal, och skulle kunna kallas en gammaldags moderat med kristdemokratiska inslag, kanske, om man vill förenkla lite.
Det är hur som helst alldeles uppenbart för den som orkar se politik i fler nyanser än färgerna rött och blått, att Alice Teodorescu inte hör hemma på samma ideologiska plats som GP:s ledarsida gör.
Reaktionerna på utnämningen har varit intressanta.
* Det finns personer som likt jag själv påpekar de ideologiskt uppenbara skillnaderna och därför uppriktigt undrar: varför vill GP:s ägare ändra sin riktning?
* Det finns personer som tar det ett steg längre och gissar: chefredaktör Cecilia Krönlein, som ligger bakom utnämningen, har inte förstått skillnaden mellan de olika ideologiska hållningarna och inte alls förutsett vilken sorts frågor som följer. Jag sällar mig nog till den skaran också.
* Det finns, slutligen, personer som i största allmänhet gillar Alice Teodorescu och de åsikter hon driver, och därför inte är intresserade av att på minsta lilla vis diskutera de möjliga principiella problem som följer av hennes utnämning. I den här gruppen har jag hittat representanter för en rätt aggressiv höger, främst på Twitter, som kännetecknas av sin affekt och närhet till raljans. De tycker, ungefär, att alla invändningar kommer från vänsterflummare och bygger på ett ideologiskt motstånd mot Teodorescus idéer.
Låt mig vara tydlig, som det heter på politiksvenska: Jag bryr mig otroligt lite om de praktiska omständigheterna kring detta. Men jag bryr mig om massmedier och tidningarnas särskilda plats i offentligheten. Att detta inte skulle vara värt att diskutera ordentligt är trams. Att vägra se detta som ett principiellt problem, bara för att man gillar Alice Teodorescu, är så sjukt antiintellektuellt.
***
Självklart kommer alltid invändningar av den typen också: detta är väl bara en intern arbetsplatsfråga, tyckte en i övrigt synnerligen vettig person häromdagen.
Gud nej.
Det är inte tre revisorer i Göteborg som har fått ny arbetsledning vi pratar om. Massmediernas inflytande, GP:s inflytande i Göteborg inte minst, är enormt. Visst är journalister fånigt intresserade av medier – men hellre det än tvärt om. Hade vi inte debatterat sådant här i offentligheten hade vi snarare bidragit till att mörka eller åtminstone inte erkänna vår egen position i samhället. Det hade inte varit bättre för någon.
***
En föredömligt sammanfattande artikel som jag varmt rekommenderar finns hos Dagens Media.
En faktor är att G-P:s opinions- och kulturmaterial länga haft så ytterst litet genomslag. En jättestor tidning, men med genomslag som Knohults Allehanda. Tror det är i det ljuset man ska se utnämningen.
De anställda har säkert trivts finfint med att skriva för sina tjugo kompisar, men om G-P ska ha en chans att tas på allvar krävs högre röster och mer konflikt. Jämför med Sydis: mycket mindre tidning, större genomslag.
Jag är inget Alice-fan, men hon är mycket ung och hinner säkert lära sig ännu mer med tiden. Begåvad och tuff verkar hon redan vara. Så jag tror inte alls detta är så dumt eller ”hårresande” som andra verkar tycka.
Ja, så är det med GP:s genomslag. Det är lite konstigt egentligen, men det har varit så länge. Jag är osäker på varför. Jag känner rätt mycket folk på GP, och rätt många som har jobbat där tidigare, och jag har intrycket att de har problem med jantelag och glastak. Det är slående hur många riktigt duktiga som tidigt sökt sig vidare, när organisationen inte har förmått skapa rätt plats för dem.
Intressant att Ekström inte nämner det läger som nu smutskastar Alice T (med sedvanliga epitet om SD, icke-feminist etc) utan istället raljerar över den ”aggressiva” högern. Så brukar det inte låta när unga kvinnor i offentligheten angrips, men konservativa kanske inte omfattas av rådande offerdoktriner?
Hela den här härvan visar att en breddning av åsiktskorridoren är ett nationellt projekt av yttersta vikt. Vi behöver en kriskommission.