Det kan vara värt att påminna om det en gång till, om den politiska journalistikens jätteflopp under 2006:
Sittande svensk regering fick bilda sig helt ostört. Ingenting läckte från regeringsförhandlingarna. Inte ett namn. Inte så mycket som en rad ur regeringsförklaringen.
Kanske var det därför som hetsjakten direkt efter ministerutnämningarna blev rekordbisarr. En sorts revanschism i tekniskt genomförande snarare än i innehåll.
Fanns det då ingen journalist som gjorde sitt jobb rätt under regeringsbildningsdagarna? Jo. En dansk. För Jyllands-Posten var först och helt ensam om den sensationella nyheten om Carl Bildts återkomst i regeringen. Det är ännu ingen som, mig veterligen, vet hur det gick till och som har berättat om det.
Roligt och hejdlöst kremlologiskt intressant i sammanhanget: Det var journalisten Flemming Rose som skrev artikeln i JP. Just han, den före detta kulturchefen, mannen bakom publiceringen av Muhammedkarikatyrerna. Jag menar, det bara måste ju finnas ett storpolitiskt sammanhang någonstans i detta! En tårta (dekorerad med Muhammeds ansikte på marsipan, givetvis) till den som kan ge en rimlig förklaring!
***
I dag ska jag föreläsa om journalistik hos Lundaekonomerna och deras tidningsredaktion – som snabbinkallad reserv med extremt kort varsel, eftersom de har fått en avbokning. Jag känner mig som det journalistiska seminariets svar på Magnus Erlingmark.
