När en marknadsundersökningsperson ringer och ställer frågor, så frågar de nästan alltid om yrke mycket tidigt. Om man då svarar att man är journalist, så säger de ”okej, då har jag inga fler frågor”. De vill helt enkelt inte att journalister ska få för sig att granska vad de håller på med.
Häromdagen fick jag mejl till min Hemliga pappan-adress från Bindefeld. Inte honom personligen, men hans pr-byrå. En vänlig person därstädes hade läst Hemliga pappan-bloggen och ville skänka mig några hudvårdsprodukter för barn, utan krav på motprestation.
Jag tackade nej med hänvisning till att jag är journalist och inte vill eller kan ta emot saker på det viset, utan bara kan göra det om det är frågan om regelrätta recensioner av saker inom mitt arbetsområde, där det också ingår i dealen att jag kanske skriver att den mig tillsända boken eller tidningen är kass.
Jag föreställer mig att personen på Bindefeld inte hade gjort sin läxa och kollat vad ”Hemliga pappan” har för yrke innan det där mejlet gick ut. Och jag skulle tro att en hel del föräldrabloggare i Sverige har fått ett liknande mejl de senaste dagarna. Ser ni beröm av specifika hudvårdsprodukter för barn i era favoritföräldrabloggar den närmaste tiden, så kan ni ju alltid ta i beräkningen när ni ska bedöma dessa omdömens validitet att själva användandet är resultatet av en riktad kampanj.
