Debatten på Malmö högskola i går var svår. Två språk, och ett ämne vars gränser är synnerligen flytande. Kvällen krävde en särskild sorts ”direktsändningskoncentration”, som gör mig rätt urvriden efteråt, och som gör att jag – trots de senaste två månadernas barkbrödsperiod då jag har ätit väldigt lite för att inom kort kunna äta mycket igen för att senare i år behöva äta rätt lite igen för att framemot jul kunna äta mycket och så börjar det om igen upp och ner fem eller sex kilo resten av livet – faktiskt måste äta rätt många leverpastejmackor när jag kommer hem.
Men bra träning är det. I nästa vecka ska jag nämligen, om allt går enligt plan, spela in mitt livs första pilot för televisionen. En tv-producent har närmat sig mig och vill testa mig som programledare för en ännu inte insåld programserie. Jag vet väldigt lite om det här än så länge, och känner en skriande kompetensbrist vad det gäller… allt. Frågor och svar tror jag att jag förstår mig på ganska bra – men vad vet jag egentligen om visuellt berättande? Hur man åstadkommer det som jag vet att jag gillar?
Nästan ingenting.
Jag får lita på personerna jag träffar i det här projektet, helt enkelt. Om det nu alls blir av. Mitt intryck är att det är en väldigt lång väg att vandra…
Coolt, hoppas det går bra!
Det blir väl alltid lite lärorikt på något vis…