I anslutning till blogginlägget nedan finns kommentarer till den här krönikan som jag tycker att ni som intresserar er för internetfrågor och integritet gärna kan lägga en stund på att läsa.
Låt mig spinna vidare lite på den vanligaste reservationen mot min huvudtanke, den att Google är minst lika farligt, eller farligare, för vår personliga integritet än vad Försvarets radioanstalt är.
Folk säger helt enkelt: Du kan välja bort Google. Du kan aldrig välja bort FRA.
Och det är förstås rätt, på sätt och vis. Och du kan naturligtvis se till att göra som jag föreslår i krönikan, och minimera ditt användande av Googles tjänster.
Men är det verkligen så enkelt som att du kan välja bort Google? Knappast. Google väljer inte bort dig.
Allt som någonsin har publicerats om dig i varenda tidning och på varenda sajt, varje engagemang i den lokala skytteföreningen och vartenda tequila-race på Facebook, kan hittas via Google. Du äger inte ditt namn. Du äger inte ditt ansikte. Du kan inte välja att inte vara med. Du har inget som helst inflytande.
Som sajtägare kan du enkelt ordna så att din sida inte söks av, men vem vill det? Google står ju för 97 procent av de svenska nätsökningarna.
Alla som sysslar med internetpubliceringar har en sak gemensamt, med mycket få undantag: De vill bli lästa.
Jag kan bara konstatera att om jag undantoge denna sajt från Googles ”kravlande”, för att hitta en svensk term, så skulle mina besökssiffror halveras över natt. Så är det med det.
Mina möjligheter, som nätlevande människa, att avstå Google är i princip lika med noll.
Det där om tequilarace från Facebook som hittas via Google: stämmer inte. (Förutsatt att du inte själv väljer att göra det tillgängligt för andra än Facebook-medlemmar.) Facebook skyddar ju sin information från Google eftersom de är konkurrenter. En mycket intressant, färsk artikel om deras rivalitet – som även tar upp integritetsaspekten – finns i senaste Wired – här!
Sant, det var inget bra exempel. Tack för länk!
Bara en tanke. CD-skivor är tekniskt anonymiserade; en kopierad cd kan ha bränts var som helst och det kan inte spåras. Anta att vi hade haft en teknisk standard på cd/dvd-skivor och brännprogram som innebar att det alltid lades in koder för på vilken slags dator och brännare skivan hade gjorts, deras (unika) serienummer och tidpunkten. En slags ”vattenstämpel” placerad i lead-in-spåret. Det hade gjort att hembrännandet inte känts som en lika totalanonym verksamhet, så det hade varit potentiellt avskräckande för många. Men tror någon att det hade väckt lika vilda och vitt spridda protester som IPRED och FRA? Nej, knappast, eftersom det idag är mycket lättare att kalla staten för Hitler än att kalla en teknisk standard, som många tar ör given, för tyranni.
Ändå är det naturligtvis så att en teknisk standard pckså kan hållas uppe av korporativa intressen. precis som en tull eller ett handelsavtal där en del saker har lobbats fram. Men idag är det mycket mer ’normalt’ att skälla på staten än på företagsintressen.
Men nu pratar du ju om något helt annat. Här låter du ju Google klä skott för hur hela internet fungerar, och fungerade långt innan de ens existerade. Det är ju knappast sökmotorernas fel att människor väljer att lägga upp saker på nätet. Problemet är ju i sånt fall snarare att allt som publiceras på internet i stort sett är fritt, så att sökmotorer kan hitta det. Det är ju öppenheten på internet som är boven i det här dramat – inte Google, Yahoo, Bing och de andra som har mage att indexera det.
Vill du att nätet inte ska vara sökbart? Rolig tanke. Dock förvånande då den kommer från dig. Då satt alla bloggare och twittrare ensamma och skrev enkom för bekantskapskretsen. Å andra sidan: Det vore kanske bäst så?!
Precis som Daniel skriver är ju det du pratar om någonting HELT annat. Det motsäger i princip allting du skrev i Expressen. Du ber om att bli indexerad, du ber om att synas. Om det är det FRA gjorde skulle väl ingen bråka?
Nej, nu måste ni reda upp att ha två tankar samtidigt i huvudet här:
Man kan samtidigt vilja synas via Google, och ändå oroa sig för det samlade och samlande vetande som finns hos Google – framför allt med de unika samordningsmöjligheter som finns där, både för oss som användare, men framför allt för Google som företag.
Google är jättebra. Men Google är för stort. Google har 97 procent av de svenska nätsökningarna.
Google är en enormt fin service. Så länge den inte missbrukas. Så länge den inte säljs. Och att den inte har kritiserats mer för sitt sätt att lägga sig platt i Kina är otroligt.
Man kan också tycka att det är problematiskt att FRA finns, men att det potentiella hotet i ett felanvänt Google är större. Det här är komplext. Fall inte för frestelsen att säga ”antingen/eller” här.
Nej Andreas, det här handlar inte om förmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt, det här handlar om två helt olika saker. Eller så var du extremt otydlig i din Expressenkrönika.
Och jag skulle vilja lägga till en detalj om det här med Kina, eftersom du drar upp det som exempel på deras ondska hela tiden. Sättet du beskriver det på gör att man får uppfattningen att Google som internetföretag agerat på ett unikt sätt där för att förtjäna sitt ”evil-kriterium”. Så är ju på intet sätt fallet.
Saxat från Wikipedias sida om Yahoo:
Yahoo!, along with Google China, Microsoft, Cisco, AOL, Skype, Nortel and others, has cooperated with the Chinese government in implementing a system of internet censorship in mainland China. Unlike Google or Microsoft, which keep confidential records of its users outside mainland China, Yahoo! stated that the company will not protect the privacy and confidentiality of its Chinese customers from the authorities.
Åh! ”Undantoge”! Så rart 🙂
Har du aktier i Google, Daniel…?
Det är inte två olika saker. Det är samma sak. Det handlar om hur mycket makt som är samlat hos Google och hur vi som nätmedborgare kan och bör förhålla oss till denna makt.
Googles särställning på världsmarknaden och stolta förkunnande av ”don’t be evil” gör det rimligt att man börjar med dem. Därmed inte sagt att andra bör gå fria från kritik.
Min poäng med det här är inte att vara Googles främsta försvarare. Det jag vänder mig mot är att jag tycker att du beter dig minst lika dåligt som de du i din krönika anklagar för att vara drabbade av FRA-masspsykos. Du målar upp ett mardrömsscenario om att Google kan säljas till minst sagt dubiösa intressen och låter påskina att de snart har full kontroll över allt vi sysslar med som har med ettor och nollor att göra, när verkligheten är så mycket mer komplex. Jag förstår att Expressen vill ha enkla, lättförståeliga krönikor utan gråzoner, men jag tycker inte att det är en giltig ursäkt för att måla med så där breda penslar.
Och jag tycker fortfarande att din krönika och det här inlägget handlar om två vitt skilda saker.
Självklart måste man vara väldigt rak i en kvällstidningskrönika, men vi kan nog inte mötas här – vi ser olika på farorna, helt enkelt.
Andreas, det är faktiskt fullt möjligt att skriva kritiskt om Google utan att vråla att FRA-motståndare är paranoida. Det kanske rent av blir bättre?
Att vinkla hårt är faktiskt motsatsen till att vara ”rak”. Om kvällspressen kräver att du ska lämna hälften av din intelligens och empati på hatthyllan kanske du inte ska kliva in i deras salonger.
Kan bara hålla med Lisa. Jag gillar verkligen inte det nedlåtande tonfallet i artikeln. Känns inte alls produktivt, och jag tvivlar på om om det ens kan klassas som en spännande provokation med flyktigt underhållningsvärde. Jag tycker inte att det är nödvändigt att vara så raljant, det måste gå att göra poänger utan att medvetet reta upp folk.
Skrytsam naivitet och klumpig nedlåtenhet är verkligen en märklig kombo.
Lisa: Det var hårda ord. Jag kan bara konstatera att jag känner att både empati och intelligens var på plats i den texten. Jag förmår inte mer än så, helt enkelt, och skulle det inte räcka för dig så kan jag inte mycket göra.
Påpekandet att integritetslobbyn beter sig som om Försvarets radioanstalt var Stasi, samtidigt som icke en kritisk tanke tänks om Google av samma personer, tycker jag är rimligt. Jag tycker vidare att det bestämt hör ihop. Sverige har fött en enorm massa experter på signalspaning och säkerhetspolitik det senaste året. Det gör mig en smula misstänksam.
Andreas, istället för att öppna en dörr till en vettig och viktig diskussion om Googles inflytande alienerar du flertalet potentiella anhängare genom att pådyvla dem psykiatriska diagnoser. Du kan bättre än så. Dags för en grundkurs i retorik kanske?
@Lisa: ”Att vinkla hårt är faktiskt motsatsen till att vara “rak”.” Att kunna sammfatta ett helt komplex i tio ord, som du gjorde i den meningen, är verkligen ett tecken på överlägsen intelligens. Så jävla bra. Men sedan så håller jag nog inte med dig — visst, Ekström skulle nog kunna ha nytta av viss grundläggande retorik, men först _efter_ att han tillägnat sig grundläggande logik.
”Att vinkla hårt är faktiskt motsatsen till att vara rak.” Jag har funderat lite på den meningens briljans, och tycker nog att den trots allt har sin begränsning till geometrin.
Journalistiken är en komplicerad process med ett enkelt mål: Att tydliggöra. Men den förutsätter både intelligens och förkunskaper hos läsaren, den förutsätter kritisk tanke och kraft att invända.
Då kan man som skribent välja väg: Man kan vinkla, eller man kan avstå från att vinkla. Det senare betyder att man blir vag, riktningslös, utan udd, osorterad. Man slösar med dagstidningsläsarens tid.
I den bästa av världar anförtror läsaren mig jobbet med urval, med vinkel – och väljer sedan graden av sin egen oppsition, sitt eget sökande, sin invändning eller sitt bifall.
Och, för att återvända till själva grunden för diskussionen: Där har texten i Expressen visat sig få precis det efterliv varje skribent önskar. Jag har hört från läsare som har gjort detta fria, intelligenta val – och landat i en rad olika slutsatser. Just så ska det vara.