Läsarmejl. Älskar dem. Några utdrag från de senaste dagarna efter att jag skrev om Sturups flygplats:
”Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår mig på dig dessa dagar. Det som en gång började som ett lovande, om än bitvis missriktat men ändå genuint engagemang, känns numera mest missriktat och mera missriktat än idag kan det väl knappast bli.
…
Till sist måste jag också säga att det smärtar mig att behöva skriva detta mail. Men jag känner att jag måste. Den Andreas som klev in och började skriva krönikor kändes aldrig som någon jag skulle hålla med till hundra procent, men i alla fall någon som skulle komma att leverera krönikor med åsikter och argument som retade galla på mig och tvingade mig att tänka till och kämpa om jag skulle kunna argumentera emot. … En reflexkräkning på Trump hade jag kunnat ta, men ett övertrump mot Sturup, det kan jag liksom inte låta passera…”
”Jag läser nästan alltid dina krönikor – tack för dessa. Dina slutsatser om Sturup känna som att använda läppstift på lik, som ordspråket säger.”
”Du är viktig!
Hälsningar
Bengt”
”Vad i Herrans namn betyder megalomani??? Tror du vanliga människor förstår det? Jag tycker du skall stiga ner från snobb-piestalen och avstå från användning av ord som kanske bara 20 – 30 % av folk förstår!”
”Jag glömde att säga dig förra gången – trots att jag har bott i Lund i 50 år så hade jag inte en susning om att vi hade en knivslipare. Jag tog tacksamt emot din konsumentupplysning och gav mig iväg med 16 knivar – livsfarligt uppdrag skulle det kunna kallas.”
”Så elda du på på söndagarna, det visar att Sydsvenskan vill driva hela Skåne framåt. Ha en fin vecka, så träffas vi i din tidning på söndag som vanligt.”
Ja, du den siste där, det gör vi! Fast det är din tidning, inte min.
