…diskussionen nedan, vid inlägget ”En respektive”. Jag avslutar den med det som står här nedan, men det är mycket annat som jag tycker är läsvärt, inte minst det som skrivits av återkommande kommentatorn Jack.
***
Men till sist: Hela diskussionen om värdet på kopior är för mig extremt konstig. En låt finns inte i original. Den finns bara i kopior. Den finns bara i den arbetsinsats som ligger till grund för dess existens. Det är den vi betalar för, och bör betala för.
Det är som om folk vill glömma bort att det är internet man talar om, när de vill likställa p2p med ”vän till vän”. En kompis hemma hos mig får låna en bok. Men… det är inte jag och mina tre polare som fildelar denna fil, det är jag och tre tusen främmande människor från hela jordklotet. Man kan inte bortse från mängddimensionen i den här diskussionen och låtsas som att det handlar om en bok till en vän i ett hem. Det. Är. Inte. Samma. Sak.
En liten, liten peng per delad kopia skulle efterfinansiera kreatörens arbete. Det vore idealiskt. Men, nej.
”En liten, liten peng per delad kopia skulle efterfinansiera kreatörens arbete. Det vore idealiskt.”
Absolut!
(Och jag betalar gärna den där lilla pengen, om jag uppskattar det jag får.)
MEN, det GÅR inte att göra det ”obligatoriskt”, att göra den där microbetalningen tvingande, utan att ta sönder internet.
Vi får välja: Ska vi skydda upprätthållandet av obsoleta affärsmodeller till priset av den fria kommunikationen på nätet, eller är fri kommunikation viktigare än att till varje pris, vid varje tillfälle, kunna tvinga fram en betalning?
Frågan och valet är så enkelt, faktiskt.