Det finns en PR-byrå i Stockholm som heter Hallvarsson & Halvarsson.
De är lallare.
De utser ”årets ekonomijournalist”, och lyckades i år på topp tio placera enbart (förvisso mycket dugliga) reportrar från Svenska Dagbladet och Dagens Industri. Det är givetvis skrattretande, detta. De som deltar i röstningen är de som granskas av reportrarna i fråga – alltså verkställande direktörer på börsbolag, och sådana. Tänk er motsvarigheten i politiken, tänk er att bli rankad som ”årets politikreporter” av riksdagen. Vilken dödskyss.
Den lilla finansbranschen, ofta utskälld för sin påvra bildning, läser mest två tidningar, varför den förstås tar dessa tidningars matriklar och sätter sina betyg. Någon koll på övrig ekonomijournalistik har de helt enkelt inte. De har inte läst GP. De har inte läst Fokus. De har inte lyssnat på Ekot. De har inte ens läst DN.
Men – vilken svensk ekonomijournalistik har fått internationellt genomslag för vad han har gjort på sistone? Finns bara en. Han heter Thomas Frostberg, och är ekonomikrönikör på Sydsvenskan, samt en av initiativtagarna till #tackanej, en kampanj för jämställdhet i näringslivet som MELINDA GATES har omnämnt.
Detta räckte inte till en placering på topp tio. Så det är väl bara att kämpa på.
Låter som en reklamtävling. Det enda som fattas är fyra silvermedaljer.