Kusinbröllop

Borgerlig vigsel vid Ätrans strand i går, helt utformad efter brudparets egna viljor, och ett stort härligt kalas med många roliga och olika tal och andra saker. Alla mina goa kusiner, min jättegravida fina lillasyster, min mamma och min pappa. Jag hade gitarren med mig för att kompa min faster så att hon fick sjunga för brudparet, och det var väl tänkt att vara bra med det, men hur det var så fick jag lite feeling där när jag hade pluggat in gitarren i den fina förstärkaren och upptäckt att jag hade riktigt bra ljud – så jag tänkte att jag spelar något för brudparet i stället för att hålla tal, hade inte tänkt att hålla tal heller, men kom inte på någon bra sång, inget som passade, inget som jag kan spela på gitarr, pianot är ändå tusen gånger mer hemma och något piano fanns det inte, äh jag skiter i det –

Men så var jag ute på gräset med min minsta och sjöng lite för henne för att hålla henne på gott humör. ”Den jorden som du trampar, hos mig på Crimson Creek, den kommer ifrån himmelen, och den har gjort mig rik…” Himlajord! Evert Taube! Och vidare ”Till denna himlajorden kom jag som timmerman, i FALKENBERG jag föddes, John Lövgren var mitt namn…”

Herregud. Självklart! Klart den, exakt den, ska spelas på ett släktstint bröllop i Falkenberg! I Magnus Johanssons arrangemang, som är vemodigare än originalet. Och så skrev jag upp mig på talarlistan och fick leta efter ett snöre så för att förlänga det lånade axelbandet till tillräcklig längd. Hittade en avklippt elkabel med hjälp av kökspersonalen, den funkade som snöre, och så tog jag en bordsplaceringslista och en blyertspenna och skrev ner den första raden i varje vers, osäker på om jag skulle komma ihåg rätt. Klar MacGyver-varning på alltihop. Och så var det dags och jag hann bli nervös och sa något om släkten, om jorden vi stammar ur, femhundra år eller mer, om tillhörighet och ursprung, och att det verkligen bara var stundens infall att göra detta. För att ursäkta eventuella missar förstås.

”Om ni vill kan ni se detta som en hälsning från dem som är för gamla eller för döda för att vara här i kväll”, sa jag och tänkte på min och brudens farfar som snart är nittiosex år. Sen spelade jag.