I helgen publicerades en intervju jag verkligen har velat göra ett tag, nämligen en med Kristian Lundberg, Malmöförfattaren som kanske är mest känd för att en gång i en översiktlig bokrecension ha sågat en bok som inte fanns – men som kanske borde vara mest känd för sin näst senaste bok ”Yarden”. Läs hemskt gärna om ni inte har något bättre för er, det är ”fadern och sonen och skammen och skulden”, som en kompis konstaterade i ett till mig översänt digitalt meddelande.
***
Apropå sommarläsning: Jag är lite nyfiken på Karin Alvtegens nya bok. Hon är inte deckarförfattare längre, utan författare, och ges numera ut på Dorotea Brombergs förlag. Eftersom hon alltid varit stilmässigt överlägsen sina kolleger i den nisch där hon verkat så är jag lite hoppfull om att detta kan vara början på något nytt.
Tröttsamt att höra samma felaktiga påstående upprepas, om och om igen. Men du borde väl ha kontrollerat fakta inför intervjun? Det var INTE en recension Lundberg skrev, det var ett par futtiga rader i en stor översiktsartikel gällande deckare. Fjädrar och hönor. ”Det har alltid varit svårare att förstå information än att anskaffa den”, som du skrev häromdagen.
Fin intervju, jag känner fortfarande igen min gamle vän. Och jag tror nästan jag vet vad det står under rosen 😉
BTW, det borde illustrerats med den här bilden istället. http://www.flickr.com/photos/jocke66/323446227/in/set-72157594422185402/
Crister: Right, han kom med ett recenserande omdöme i en stor översiktlig artikel som innehöll just recenserande omdömen men som inte var en recension.
Jocke: Fantastisk bild! Fotohistoria! När är den tagen?
Fin intervju.
Det är en väsentlig skillnad, och gör misstaget avsevärt mer begripligt, när det handlar om en hel drös med deckare och inte en recension av en enskild boktitel. Eller?
Ja, att skriva en enstaka hel recension av en outkommen bok hade ju varit än värre. Men ska man kalla det ”misstag”? Den som läser intervjun får själv försöka bedöma vilken eventuell avsikt som låg bakom Mattsson-sågningen…