Först då amerikanska baked beans på burk. Den svenskspråkiga etiketten från Gray’s America Store är enkel: pintobönor, vatten, sojabönolja och salt. Och inget mer. Tittar man sedan på originalet, som finns direkt på burken, finns det naturligtvis ett tjugotal andra grejer i burken också, bland dem ”modifierad majsstärkelse”, en av de största fetmabovarna i världen.
Här har vi Rydbergs kladdiga potatissallad. Jag har en soft spot för sådan. Detta är, påstår Rydbergs, ”originalet sedan 1937”. Och så listar man åtta olika E-nummer i innehållsförteckningen.
Det är som Mats-Eric Nilsson konstaterade i sin oumbärlige ”Den hemlige kocken”: Det finns ingen industri, möjligen kosmetikaindustrin undantagen, som har ett lika avspänt förhållande till sanningen som livsmedelsindustrin.
Vilken nivå ligger man på om man automatiskt antar att E-nummer är onaturliga, skadliga och bör undvikas? Fundamentalistiskt.
Vilken nivå ligger man på om man automatiskt läser in att en skribent skulle anse att E-nummer är skadliga och bör undvikas?
Det tycker jag inte. Det har jag heller inte skrivit.
Däremot har jag påpekat: Detta är knappast ett original sedan 1937. På den tiden jobbade man inte med E-numrerade tillsatser i en sådan omfattning.