Fortsätter att försöka förstå händelserna kring FRA-lagen. Jag tror kanske inte att jag gör det. Jag har en fråga, tills vidare.
Är det rimligt att peststämpla riksdagsledamöter som följer sin partilinje?
Okej. Jag ska svara på den frågan. Enligt mitt sätt att se saken röstar de flesta svenskar på ett parti – inte på en personlig representant till riksdagen, även om mandatet varje ledamot har är personligt. Den som röstar förväntar sig därför att dessa representanter ska rösta i enlighet med vad partiet kollektivt har beslutat. En svekdebatt blir i ljuset av det snudd på omöjlig att föra. (En annan sak är förstås gränslösa opportunister av Federley-typ, som spelar mediespelet och förlorar det. Det ska inte sammanblandas. Det är inte samma sak.)
Oavsett vad jag tycker i enskilda sakfrågor är jag tacksam om ”mina” riksdagsledamöter röstar efter partilinjen. Det är nämligen partilinjen jag har röstat på.
Du den där FRA-lagen står det inget om i valmanifestet så den har då inte jag ställt mig bakom…
En riksdagsman har trots allt ett personligt mandat och skall rösta utifrån sin egen övertygelse. Ibland stämmer den inte med partilinjen. Det ska respekteras.
Trots att jag är motståndare till FRA-lagen håller jag med dig, Andreas. Vi har en partidemokrati, och jag tror faktiskt det är bättre än personval (av flera skäl som jag inte orkar gå in på här).
Detta leder dock till två slutsatser:
1) Det personvalsliknande inslaget i partivalet bör avskaffas – folk blir bara lurade av det och det fyller ingen funktion i en partidemokrati
2) Det finns alldeles för många ledamöter i riksdagen. I en partidemokrati räcker det med 149-199 ledamöter i ett land av Sveriges storlek. Det stora antalet ledamöter uppstod uppenbarligen när första och andra kammaren slogs samman 1970, och man inte ville göra någon riksdagsman arbetslös …
Mary: Det är ju sant förstås, men – allt kan heller inte stå i ett valmanifest. Man kan inte förutse alla beslut riksdagen ställs inför under en fyraårsperiod. Det är en av de många svagheter som den parlamentariska demokratin har. Konsekvensen? Ja, är man inte nöjd får man rösta på någon annan nästa gång.
Thomas: Jag har aldrig tänkt på personvalet som något av en bluff, men på sätt och vis har du ju rätt. Samtidigt kan man ju tänka sig att inkryssade personer kan verka för förändring på ett väldigt bra sätt – utan att fördenskull lämna partilinjen vid voteringarna.
Som jag skrev i ett inlägg för några veckor sedan så röstade alla centerpartister mot partilinjen, i strid med öppenhetsmanifestet och de lokala avdelningarnas åsiktsförklaringar.