I dag sticker jag till Uppsala för att göra ett reportage om Knutbykulturen – en pjäs om vad som hände har premiär på Uppsala stadsteater på lördag, dagen efter det att TV4 sänder sin dramadokumentär. Jag ska försöka skriva om fenomenet att dramatisera svåra händelser medan de medverkande fortfarande lever och verkar.
Och innan jag åker från Bromma till Uppsala ska jag stanna och äta lunch i Stockholm med min barndomsvän pingstpastorn.
***
För övrigt: Det sägs att flygandet kommer att minska eftersom det är oundvikligt att det blir dyrare att resa på det sättet. Really? Jag åker tur och retur för 969 kronor inklusive skatter och allt. Lägg till 700 kronor i transferkostnader – och jag reser ändå klart billigare än vad jag hade gjort med tåget. Dessutom bor jag på vandrarhem i sovsal. 350 spänn. (Fast inte vilket vandrarhem som helst, faktiskt, utan det här!)
Det finns ju den här andra lilla grejen med flygresor – miljöaspekten. Men det kanske inte gäller journalister?
Jovisst. Tåg är bättre ur miljösynpunkt. Men viktat mot andra aspekter – kostnad och tid alltså – blir det ofta rimligare att flyga.
När jag jobbade i Sthlm åkte jag X2000 varje vecka, och på alla mina tjänsteresor under ett år. 82 gånger bara mellan Lund och Stockholm…
Puh – 82 gånger. Respekt för det. Det var kanske inte lika illa med förseningar och sånt då?
Jobbet du ska göra känns ju grymt relevant. Frågan är om man kan sträcka ut tankegången till att inbegripa mediadramaturgi – dvs om t.ex. du genom att skriva om detta bidrar till den totala dramatiseringen och vilka konsekvenser detta får.
För idag bygger ju ett reportage i Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning i lika hög grad på nya informationer som att de presenteras på det dramaturgiskt sett mest känsloskapande sättet.
Om du är kritisk mot det att skriva och spela en pjäs om Knutby, så kan det ju vara bäst att sopa framför egen dörr först, så att säga.
Gällande ”rimligheten” i att flyga, så är det ju frågan om ur vems perspektiv man ser det.
Kostnad och tidsåtgång kan man ju bemöta på så många andra sätt.
Det billigaste (och renaste) är ju förstås att inte resa – frågan är om jobbet kan bli gjort då.
Tidsåtgång, ja det är ju en fråga om planering. Man kan slå ihop flera jobbresor till en etc.
Sen tänker jag att ett ytterligare mått, förutom kostnad och tid, är ju resultatets kvalitet. OM nu reportaget skulle bli bättre av att du reste dyrare (oavsett hur) och under längre tid, skulle det inte – ur tidningens och läsarnas perspektiv – vara värt det?
Äh, menar inte att vara gnällig. Är glad att begåvade skribenter bemödar sig om att vara på plats och bidra till en mer nyanserad bild om en sån sak som Knutby.
Förresten, intressant att du ska träffa just en pingstpastor i samma veva – vad tycker pastorn undrar man ju.
Jag försöker alltid göra ett gäng jobb när jag ändå är borta. Nio intervjuer på tre dagar i december, till exempel… Vilket var några för mycket tror jag.
Knutby-diskussionen ska få handla lite om det också, just rimligheten i och ansvaret för dramatisering av nu levande människor.
Pingstpastorn och jag – vi växte upp på samma gata – jobbade i Uppsala då det hände. Så han har väl haft skäl att tänka en del och prata med många om vad som hände och så.
Jag har varit på biografen i nästan-Knutby som får ha premiär på fredag. Också ett kul reportage.
Hej!
Var kan vi läsa ditt kommande reportage om sekten i Knutby?
Mvh
Sektinfo
I Sydsvenskan på lördag. Jag kan inte lova att reportaget publiceras digitalt, så möjligen får ni skaffa ett pappersexemplar.
…men det hör till saken att jag skriver om teater och böcker baserat på verkliga händelser, och mycket lite om själva Knutbyhändelserna.