…ser det ut så här på Newsmill:
Det riktigt roliga är att fotografbylinen är sann – det ÄR jag som har tagit bilden. Med min mobiltelefon, vid mitt skrivbord på Sydsvenskan. (Anledningen? Att Newsmills tekniska system inte kan hantera höjdarbilder, alltså stående bilder, vilket ju är standard när det handlar om vanliga fejs. Så då fick det bli en breddare i stället.)
Själva texten är den första i en rad om litterära pappaskildringar.
”…naturligt att en generation som är med om en sådan revolution i realtid också börjar reflektera över hur det såg ut för dem när de var små – med fäder som inte ville, inte kunde, inte fick eller kanske inte ens slogs av tanken att de faktiskt kunde få dela glädjen och arbetet med barnen lika.”
Huvudet på spiken.
Hur menar du förresten att man skulle göra utan faderskapsintyg? På något sätt måste man ju slå fast vem som är förälder till barnet. Fast det kunde ju vara lika för alla, kanske, gifta som ogifta?
Ja, det är väl så man kan göra. Att man har ett föräldraintyg där man lämnar personuppgifter från mamman och pappan, helt enkelt, utan att ange deras civilrättsliga status alls.