Det spelar förstås roll att Jocke Palmkvist är en kär gammal vän och kollega sedan många år, precis den sortens man som man kan ringa om man igen står där vid ett motorvägsdike med ett lik och ett lass knark och inte riktigt vet vad man ska göra härnäst.
Men hans nya bok, Den undre världen, måste ändå sägas vara genuint ovanlig. Joakim Palmkvist har en så solid erfarenhet som kriminalreporter att han kan unna sig att tänka högt, att reflektera över saker han sett, att ledigt återberätta hemskheter och roligheter och så till slut lämna läsaren i ett pedagogiskt drömläge: man blir tvungen att på djupet reflektera själv.
Hur ska vi som samhälle förhålla oss till organiserad brottslighet? Vad är nytt och vad är gammalt? Är precis allt invandringens fel? Vilka radikala idéer skulle man kunna testa, och vilka skulle bli omöjliga även om de kanske skulle vara effektiva? Den som läser kommer inte att vara klar med boken efter att ha läst den sista sidan – och precis så ska det vara.
