I går hade jag tillfälle att sitta ner med de största tidningarna och jämföra: Hur rapporterade man om Nobelvinnaren Herta Müller? Jag hade först tänkt göra en mer grundlig betygsättning på varje detalj, men… Mitt nördalarm slog till med full kraft. Här är mina spaningar i kortform i stället:
* DN var utmärkt – men borde varit bättre med tanke på den förhandsinformation som nog trots allt fanns på redaktionen. Framför allt var kulturdelens förstasida rätt lam, med rubriken ”Årets Nobelpristagare!”, med det utropstecken i stället för det frågetecken som var där dagen före. DN-folket ska inte nöja sig med mindre än att vara bäst, och ska alltså inte vara helt nöjda.
* GP har en hopplös typografi, med ett brödtexttypsnitt som genom sitt surr lyckas förstöra varenda sida, hur vältänkt den än är. Och i det här fallet så var det inte mer än medelbra.
* Svenskan var mycket matiga – flera egna ingångar, en lång rad alternativa sätt att närma sig frågan. Och de klarade därmed av att spela lika med…
* …Sydsvenskan, som hade en lekfull presenterande etta, en röst på plats i Bukarest i författaren Henrik Nilsson, en reporter på plats i Berlin (jag), en hysteriskt rolig betygsättning (i antal Horace) på Peter Englund gjord av Anna Hellsten, en nätkoll som gav oss Herta Müller-utvecklingen under dagen signerad Patrik Svensson, en översiktlig och på en gång djup och lättläst analys av författarskapet från Eva Ström… Och mycket mer, överlägset redigerat av Petter Bjerregaard och Olof Åkerlund, som alltid.
Så fick jag ju tillfälle att kolla ordentligt på de tyska tidningarna också, i fredags, och kunde konstatera att de förmodligen slår samtliga svenska tidningar var det gäller textlängd. Men att de är kvar i sent åttiotal vad det gäller presentation och alternativ för att berätta en historia. Det tyska språket är stort nog för att kunna hålla liv i ett mer elitistiskt angreppssätt på det journalistiska arbetet. Man är helt enkelt inte pressad att tänka i alternativ – kanske på både gott och ont. (Jag kände plötsligt lite broadsheet-romantik där jag satt…)
