Jag skrev den här krönikan för en vecka sedan. I dag publicerades den. Utan att jag hade en aning om det här.
(Rubriken på denna bloggtext är en parafras på Martin Kellerman, som i olika sammanhang har sagt ”jag är inte cynisk, jag är synsk – och jag ser att allt kommer att gå åt helvete”.)
Hej Andreas, ja lite synskt och lite cynistk och antagligen realistiskt. Hur får man kontakt med dig?
Enklast via jobbmejlen!
Så tråkigt!
Ingen tvekan om att tidningsbranschen går dåligt, men exakt varför? Man kan ifrågasätta att annonsmängden/-intäkterna skulle vara så mycket lägre nu än på 60-/70-talen, att 80-talet var en kommersiell (och ofta stilistisk) guldålder för både annonser och dagspress överallt i västvärlden är det ingen tvekan om, men tittar man innan dess är bilden inte lika entydig. Såg en artikel i Journalisten om detta från förra året, men har tappat bort länken. – Och på 50-70-talen fanns det ju mycket fler tidningar som skulle dela på kakan.
Förmodligen är det dyrare att göra tidning idag, datorer till i princip alla, telefoner, mer färgtryck och bildhantering är dyrare, men beror inte dagspressens kris också på att många större tidningar idag sitter inmurade i stora mediehus som mjölkar dem på pengar för helt andra satsningar (eller till chefsbonusar)? Och därmed har tidningen inga riktiga marginaler för sin egen kärnverksamhet, varken på papper eller på webben?
Sedan har journalistiken förändrats också, på olika sätt som inte alla är positiva till, men det är kanske en annan diskussion.