Alltid kul att läsa SvD:s etikettexpert, som klokt nog ofta samtalar med sakämnesexperter för att ge balanserade råd. I den här texten frågar en ung kvinna om det kanske var fel att hon inte kom till en äldre släktings begravning, eftersom hon hade en resa inplanerad.
Hon får snälla svar, tillåtande. Så jag kan bidra med ett annat:
Ja, det var fel att du inte gick på begravningen. Tendensen i samhället att prioritera egna nöjen, egna resor, egna behov bottnar i ett slags självupptagenhet. Ja, det spelar roll att man går på en begravning. Det spelar roll för de närmaste, och det spelar i bästa fall roll för en själv, för hur vuxet man hanterar existentiella frågor, för hur man fortsätter att leva sitt liv.
Nu är jag särskilt ”investerad i frågan”, som det heter, eftersom jag ju ideellt tjänstgör som officiant vid borgerliga begravningar och andra ceremonier. (Man kan läsa mer om mina officianttjänster här.) Men jag har samtidigt snabbt lärt mig att märka vilken skillnad det gör. Att de närmaste reflekterar över vilka som gjorde ansträngningen att komma. Tidigare i livet har jag alltid prioriterat begravningar, jag reste till och med hem från Kina i förtid en gång för att vara med. Så ska jag fortsätta, och fler borde göra det. Att ha en liten resa inbokad, en spahelg, en bokcirkel eller bara ”så mycket att göra på jobbet” just den dagen är inte rimliga skäl att utebli, enligt min bestämda mening.
