En annan intressant aspekt på mellaninitial i byline är uttalsförskjutningen som uppstår i den händelse förnamnet är enstavigt. På Sydsvenskan säger man Per TE Ohlsson, med betoning på T om man säger hela namnet. Men om man bara använder förnamnet blir det i stället PER-te, med tydlig emfas på första stavelsen. Detta gäller också fotograf Leif Å Andersson, som blir LEIF-å så fort man inte använder efternamnet. Samma erfarenhet har jag från DN, där man säger Mats JI Larsson, men MATS-ji om man kör den lite mer familjära stilen.
Vad säger Fredrik Lindström och Sture Allén och gänget om det här?
***
Förra året skrev jag det här om Siste april. Lite rolig text, tycker jag själv, och eftersom Lund är Lund behöver jag inte skriva någon ny text om det. Copy-paste, bara.
***
Och, se föregående inlägg: Anders Q reder ut begreppen i ett mejl:
”Jo, det stämmer. Jag gjorde min JH-praktik på Expressen och mitt första alster i TV-Expressen beskrev ett naturprogram om livet i en myrstack. Min namne tyckte att det var lite trist att läsarna skulle tro att han stod för mina texter och jag fick bylinen Anders Q Björkman. Numera heter jag officiellt Anders Quintus Björkman, men det är det bara försvarsmakten och skattemyndigheten som kallar mig. Senare har jag lite avundsjukt upptäckt att det finns en polis som heter Qurt. Ett mer originellt Q-namn än mitt kan man tycka.”
