Lunds kommunala fastighetsbolag slår till med en på alla vis föredömlig åtgärd.
Det är klart att Svensk Direktreklam inte gillar det. De hotade mig med ”laglig rätt” när vi i den lilla bostadsrättsförening där jag bor förnekade dem vår nya portkod, eftersom ingen i huset vill ha reklam den vägen. Jag läste den så kallade lusen av dem och njöt verkligen i fulla drag. Särskilt när de krävde kopia på styrelsebeslut som underlag för vad jag meddelade dem – som om de hade något som helst inflytande över hur en privat bostadsrättsförening meddelar eller kommunicerar sina beslut.
***
Ett tips till dig som har en iPhone, om du inte redan har hittat det!
Jag hörde om det via en bekant som bor hos LKF. Alla i deras område välkomnar initiativet.
Vad Svensk Direktreklam påstår är att folk inte är tillräckligt självständiga för att kunna orientera sig på marknaden. Som om reklam vore en konsumentguide?
Pappersreklamen finns ofta tillgänglig på nätet för den som vill bli upplyst om de senaste vrakpriserna. För att läsa den krävs varken skövlade träd eller kostsam sophantering. Inte heller behöver Svensk direktreklam känna skuld över alla underbetalda tonåringar som sliter för dem.
Oh, du okränkbare. Själv tycks du inte tveka en sekund att ge ITunes reklam på din sida. Vad pröjsade dom? Det är till att vara konsekvent i tanken.
På min brevlåda står det nu (undantaget namn):
Ingen reklam
Inga telefonkataloger
Inga gratistidningar
Ingenting som inte är ordentlig post
Men tror ni att det hjälper? Nejdå. Jag är farligt nära att hänga upp en ny skylt:
Hallå brevbärarjävel och reklamutdelarjävel! Om det inte står mitt namn på det du har i handen så ska du fan inte stoppa i det i brevlådan heller. Fattar du, eller?
Det är inte det att jag är en surgubbe, men det finns ju bara ingen poäng i att jag ska bära upp grejer från brevlådan bara för att lägga dem rätt i papperslådan för att efter en vecka bära ner det till en container. Och med adress Svensk Direktreklam etc: Ingen har rätt att kräva att jag ska utföra det jobbet helt gratis. På livstid.
Jag hade blivit förbannad om jag hade bott i en LKF-lägenhet och fått en skylt påklistrad på min dörr. Jag väljer själv vad som ska stå på min dörr, tack. Jag har en reklam-nej-tack-skylt, men den har jag satt upp själv för att jag ville det. Jag tycker att LKF:s ”vänlighet” är lika irriterande som de klisterdekaler som djurparker och sommarland klistrar på bilarna under besöket.
Ge fan i min dörr.
Frk F: Hur definieras ”samhällsinformation” undrar jag? Valsedlar? Ja, jo, men de finns ju i vallokalen också.
cnab: Nu handlade det ju snarare om att tipsa om Sydsvenskans iPhone-applikation…
Marcus: Jag har försökt stoppa lokala telefonkatalogen också, men inte lyckats. Nu tar jag hela traven och bär från trapphuset till pappersåtervinningen när den kommer.
Johan: Ja, men är det inte lite som med organdonation? (Veckans orimligaste liknelse, jag vet.) Men alltså: Är det inte bättre om bevisbördan så att säga är omvänd? Vi förutsätter att du inte vill ha reklam och att du vill donera dina organ, under förutsättning att du inte säger något annat. Vi räddar miljön, vi räddar liv…
Kul att Sydsvenskan satsar, även om en nyhetsapplikation till iPhone kanske inte är det mest tilltalande jag hört.
Varför måste man ha en egen app för en så grundläggande sak som att läsa nyheter? Är det ingen webbläsare i iPhone eller?
Ingen aning, jag har ingen iPhone…
Samhällsinformation i detta fall, tryckt material som inte faller in under marknadsföringslagen utan tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som exempelvis tidningar, politisk information om kommande val etc…
Personligen tycker jag att det är fel att pådyvla människor en viss uppfattning, OM LKF hade gjort det på rätt sätt hade de lagt klisterlappen i allas brevlådor och låtit dem göra ett eget val.