Apropå politik: För några veckor sedan tillbringade jag en vecka i Sydafrika på ett stipendium (och lekte yngre genom att bo här ett par nätter). Det var fantastiskt på alla sätt, inte minst eftersom jag bestämde mig för att inte skriva något om det. Det är tillåtet att uppleva saker som inte förvandlas till artiklar och bloggtexter, det kan man ju försöka komma ihåg.
En person bara, vill jag nämna: Joel Netshitenze.
Tillsammans med en journalist på Mail & Guardian i Kapstaden fick jag vara med om parlamentets högtidliga öppnande den 8 februari. Dagen före var vi ett femtiotal journalister som fick en dragning om vad Thabo Mbekis stora ”state of the nation”-tal skulle innehålla. Mannen som berättade heter alltså Joel Netshitenze, och är Mbekis kanske viktigaste kulisspersonlighet. En statssekreterare och talskrivare i ett, en spinndoktor eller chefsideolog eller stabschef.
Jag blev alldeles överväldigad. Både av vad han sa och hur han sa det. Och av hur riktigt stora utmaningar kräver ett visionärt ledarskap. Formuleringar med en helt annan höjd. Det skulle bli poänglöst att citera lösryckta saker (utom kanske det geniala uttrycket ”business unusual”). Detta får bli min egen minnesanteckning bara, en påminnelse om en politisk verklighet som är så fruktansvärt långt från vår.
