Sveriges Radio sänder ett program i vilket journalisten Kjell Albin Abrahamson säger tydligt och klart att han befinner sig på olika platser med olika gäster.
Ett inslag i Medierna i P1 visar nu att Kjell Albin Abrahamson i detta program brukar säga att han är på olika platser där han inte alls är. Som ett ”stilgrepp”.
Den ansvariga chefen Cecilia Bodström konstaterar att när Kjell Albin Abrahamson säger att han är någonstans, då tror hon på det.
Just det. Och därmed har vi väl ringat in hela problematiken tror jag va?
Lyssna och döm själva.
Efter den sista tidens turbulens runt nämnda radioprogram har jag — tillsammans med programredaktionen — genomfört en mindre självrannsakan som resulterat i att vi ser det problematiska i det vi gjort.
I min strävan efter att utveckla min illusionistiska sida hamnade kanske programomständigheternas tydlighet lite i skymundan, och det hela kunde sannolikt ha hanterats på ett bättre sätt.
Mvh/Kjell Albin Abrahamsson
Du har just läst en bloggkommentar av Marcus Almgren, hottad med sista trenden inom stilgreppsgenren.
Fint stilgrepp, även detta. 😉
Я – не я, и лощадь не моя, som ryssen säger. (”Jag är inte jag, och hästen är inte min”, fast på ryska rimmar det.)
Nyhetstips till sds-kulturen:
I det populära programmet På Spåret brukade Ingvar Oldsberg (känd från Kjell Albins radioprogram) yttra ”vi åker mot…” när han i själva verket satt i studion. Varje fredagkväll lurade han två miljoner TV-tittare.
Hugger ni snabbt kanske ni hinner före Medierna med scoopet, Andreas.
Redaktörn: Och här är varför den parallellen s a s spårar ur:
Ingvar Oldsberg ägnar sig aldrig åt att åka tåg på riktigt och säga ”vi befinner oss nu i”. Han riskerar alltså inget av sin journalistiska trovärdighet genom att leka att han reser i ”På spåret”. (Inte minst eftersom sammanhanget gör det FULLSTÄNDIGT SJÄLVKLART vad det handlar om.)
Kjell Albin Abrahamson, däremot. Hela hans gärning bygger på att befinna sig på platser och berätta vad som händer där. När han då i en synnerligen vagt iscensatt ”illusion” plötsligt säger ”Jag är i” och det inte betyder ”jag är i” utan ”jag leker att jag är i”, så spelar det roll för trovärdigheten i hans nästa krönika i P1 Morgon, som han daterar Warszawa eller Berlin eller Prag.
För mig som radiolyssnare var det också FULLSTÄNDIGT SJÄLVKLART att Bildt och Selimovic inte råkade sitta på samma fik i Sarajevo eller hur det nu var.
Men det är ju bara jag. Böjer mig för att skjutjärnet Tonchi Percan och du uppfattat det annorlunda.
Och allvarligast i det hela måste väl vara att vår utrikesminister medverkat i denna bluff. Konstitutionsutskottet nästa?
Men Redaktörn, varför så ilsken? Jag har sagt ”döm själva”, och pekat på att här kan finnas en liten problematik. Jag har inte precis sagt att Abrahamson bör rullas i tjära och fjädrar.
***
…även om tanken slog mig när jag hörde hur redaktionen skarvat om sitt färdsätt också, i pressmeddelandet. I pressmeddelandet! Varför i hela friden då? Det är ju inte precis riktat till lyssnarna.
Redaktörn:
Ingvar Oldsberg är Underhållare.
Kjell-Albin Abrahamsson är Journalist och Utrikeskorrespondent — samt ett av Sveriges Radios största varumärken som just en sådan.
Big difference.
Och ja, jag kände mig definitivt grundlurad när jag hörde Medierna. Jag hörde knappt delen med Selimovic, men intervjun med Carl Bildt — och utgick givetvis från att den var inspelad på ett kafé i Sarajevo när en, dittills, respekterad journalist sade det.
Nä, jag är inte ilsken. Tycker bara att Mediernas fåniga inslag inte förtjänar den uppmärksamhet det får. Så jag får väl lägga ner den här diskussionen.
Äh, det är ju lugnt, man upplever saker lite olika. Det finns många som tycker som du också – men det här får knappast några journalistiska direkta effekter. Den aktuella serien är ju dessutom avslutad, om jag har förstått saken rätt.
Men ett par citat också:
”Vi ska säga det också att vi sitter på café Da Capo som ligger på en av de stora gågatorna här i Aten.”
”Själv har jag nu förflyttat mig till ett fik i Sarajevo…”
Varför varför varför?
Kommer att tänka på scenen i Yrrol där reportern rapporterar om fruktansvärda missförhållanden och kameran senare zoomar ut och han beskriver hur härligt det i alla fall är på den semesterort han befinner sig – någon helt annanstans i världen.