Här är inbjudan till årets sista Debatt i Lund, som lovar att bli något extra. Välkomna, men kom i tid, med den här panelen tror jag att det blir fullt…
***
Starke man? Eller stackars man? Hur står sig mannen och manligheten i dagens Sverige?
Män är förlorarna, säger vissa forskare. Pojkarnas skolbetyg sjunker medan kvinnorna håller på att ta över universiteten. Och män med låg utbildning riskerar inte bara att förlora jobbet utan kan också få svårt att hitta en partner. Samtidigt tjänar män fortfarande mer än kvinnor inom samma jobb. Och de lever allt längre och blir snart lika gamla som kvinnorna.
Torsdagen den 15 december hålls höstens sista DEBATT i LUND. I anrik cafémiljö diskuterar Lundaforskare, inbjudna gäster och allmänhet manlig styrka, svaghet, status och utsatthet. Debatten direktsänds på nätsajten Newsmill där den pågår både före och efter sändningen.
I panelen:
* Jens Liljestrand, litteraturvetare från Lund som nyligen skrivit om mansrollen i romanen Adonis.
* Erik Helmerson, ledarskribent på DN och författare till boken Den onödige mannen.
* Liv Strömquist, feministisk serietecknare.
* Gunilla Jarlbro, professor i Medie- och Kommunikationsvetenskap.
Debattledare: Andreas Ekström, kulturjournalist Sydsvenskan
Tid: Torsdagen 15 december kl 20.
Plats: Café Athén, AF-borgen i Lund.
Lycka till i morgon.
Du får en diger uppgift att kritiskt granska panelens argument. För jag anar att det kommer vara fullt med faktafel, förutfattade meningar och pseudovetenskapliga argument.
Gunilla Jarlbro har redan gjort bort sig på newsmill när hon promotat denna debatt
( http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/12/m-nnens-underl-ge-r-bra-betalt ).
Du får ha huvudet på skaft och se till att debatten blir en debatt och inte propaganda för en politisk åsikt!
Återigen. Lycka till!
Det ska bli väldigt roligt, inte minst eftersom man redan i förväg kan vara säker på att samtliga frågor kommer att sågas av antingen den ena eller den andra extrema åsiktsflanken som ofrånkomligen dyker upp när frågor om ”manligt” och ”kvinnligt” diskuteras… Men desto intressantare.
Man kan tro att den här typen av debatter är extra svåra för en programledare, men på sätt och vis är det tvärt om – det sitter fyra extremt smarta och verbala och sakkunniga personer i panelen. De skulle göra en intressant timme även helt utan mig. Det svåra är ämnen som inte är så ”spetsiga”, och med deltagare som inte av naturen kan tänka sig att vara en liten smula polemiska. Det problemet har vi inte i morgon… Så jag räknar med att ha en rolig kväll, och ”best seat in the house” har jag ju också…
Nu ska ju inte åsikter ”sågas” per automatik bara för man ”tillhör” den ”ena” eller ”andra” sidan, även om jag håller med om att säkerligen kommer att ske. Din uppgift, och de som följer debatten, borde vara att kritiskt granska de fakta och argument som läggs fram och bara ”såga” dåligt underbyggda argument, faktafel och förutfattade meningar (som inte kan backas upp av fakta). Jag misstänker att de blir många sådana, inte minst med tanke på Gunilla Jarlbros korta text på Newsmill.
Att de kommer bli en debatt betvivlar jag inte. Men om den kommer att vara konstruktiv och baserad på vetenskapliga fakta, objektivitet och sunt förnuft vet jag inte. För att lyckas med det tror jag du har ett tuffare jobb framför dig än vad du verkar tro. Det är ju som sagt skillnad på en debatt och en saklig och konstruktiv debatt.
Återigen. Lycka till!
Jo, men jag är ju inte förhörsledare, utan debattledare. Det är inte min uppgift att syna samtliga kort – det ska debattdeltagare och publik också göra. Så jag ser fram emot det hela med tillförsikt!
Känns som att det kommer att bli mycket rallarsvingar, floskler och tjuvkopplingar, och mycket ”men om du inte lovar att göra bot och avbön för det _där_ ” (våldtäkter, Scum-manifestet, låga kvinnolöner eller sura lärare – inget av detta är något som varje man resp. kvinna är moraliskt ansvarig för) ”så har du ju redan ställt dig på *deras* sida”; mycket sådant, men föga av konstruktiv eller öppen diskussion.
Deltagarna är förstås smarta och verbala, visst – men de brukar inte bry sig om att vara särskilt hederliga eller stringenta. Med undantag för Liljestrand då. Och i de här frågorna ligger det tjockt med krutrök & dimma och alla som syns och hörs där har väl fixerade mediala roller att bevaka.
I princip skulle det förstås kunna sägas att man kan diskutera mansroller, manliga attityder och deras förändringar utan att behöva bolla frågorna mot de som räknar sig som ”feminister” – vad för slags feminism det än är. Men i praktiken går det inte att göra det ifall ’kvinnorörelsen’, fråmst i media, bara svarar med gliringar, hånskratt och beskyllningar att ”ni är ju på manssamhällets sida, först måste ni förståååå”. Det finns i dagens Sverige oftast inte så mycket utrymme för att ta de här frågorna så att det blir tydligt utan att vara hårt polariserande eller revanschistiskt. Som i Jarlbros inlägg på Newsmill, det är fullständigt typiskt för hur det brukar låta, där eller i tusen andra kolumner och krönikor och med en så¨renodlande bild av kvinnor som offer och kloka ärtiga brudar och män som slackers, busar och rika VD:ar blir det inte mycket kvar at diskutera.
Man kommer faktiskt att tänka på den tidiga debatten om tv-, radio. och telemonopolen i Sverige på 80-talet. De som då ställde frågor som ”är det så farligt med öppen tillgång till utländsk tv?”, ”kan vi bryta upp tv-monopolet och vad skulle hända då?” eller ”vad betyder det för oss i längden att all radio och tv är sanktionerad av svenska staten, och att det är ett litet privilegierat fåtal (och nästan inga yngre) som får komma in och göra tv?” stötte på en betongvägg i gestalt av personer, mest från 60-talsvänstern, som hade skaffat sig väl inkörda maktpositioner i staten, i media och i kulturlivet – och på tv. Och de var blankt ovilliga att ta emot de här frågorna. Det var inte bara det att de var emot affärsdrivna tv-kanaler eller satellit-tv, de såg hela frågekomplexet som illegitimt och svarade med att det är klart att det inte behövs något sådant, och ni som diskuterar saken är reaktionärer eller medlöpare. Idag finns det en liknande blockering i Sverige mot all diskussion om genusfrågor, kvinno- och mansroller som inte håller sig inom de uppdragna linjerna.
Ledsen. Jag var tvungen att stänga av sändningen… det blev ju totalt verklighetsfrånvänt.
Gunilla Jarlbro lyckades med konststycket att inte bemöta någon form av kritik utan istället försöka förlöjliga hennes kritiker och bunta ihop dem. Jag tror hennes kollegor brukar kalla det för härskarteknik. Återigen är det lättare att bemöta ett kollektiv, där alla tycker likadant och om en säger något så tycker alla så. Varför inte bemöta fakta, så som är brukligt, iallafall på det universitet jag är verksam.
De andra gjorde inte mycket bättre ifrån sig, tyvärr.
Jag är också besviken för du kunde ha ställt frågan hur relevant en diskussion om att jämföra äpplen med päron är. Du kunde ställt, eller sätt till att någon ställde relevanta frågor. Istället blev det en stor flopp, i alla fall första halvan som jag såg innan jag fick nog. Om det var floskler och intetsägande drabbel jag ville ha hade jag satt på P3. Vad hände med att ställa argumenten mot väggen, med att vrida och vända på åsikterna, på fakta, på kunskap. Vad hände med analysen och kritisk granskning. Kanske hade jag för höga förväntningar…
Lycka till i framtiden. Jag kommer fortsätta följa debatt i Lund även om jag är verksam på ett annat lärosäte ;-).