…hälsade jag på hos Svenska Akademien. Det har börjat bli en vana! Resultatet finns här.
Och den här bilden tog jag inne på muggen på biblioteket där. Undrar om Jan Berglin vet att hans geniala fyrruting om De Aderton faktiskt har ramats in av desamma…?
Coolt. Har du sett den skämtteckning från början av 1900-talet där Strindberg bereder sig att ge Akademien stryk? De sitter uppradade som olydiga skolpojkar och muttrar ”Ussare, nu blir det spö…”, ”Det här ska han få igen på frdag” osv. Finns i Germnund Michaneks omistliga ”Svenska Akademien i skämtbilder”.
En sak som kanske blev otydlig i redigeringen av texten om Perse: det var naturligtvis nazisterna som nrände hans manuskript och Vichyregimen som tog ifrån honom hans medborgarskap, inte de Gaulle. Men visst, generalen och Léger/Perse blev aldrig vänner och det är klart att generalen hade begått myteri när han for till London och därifrån utropade sig till motståndsledare. Sen kan man ju också se det som en revolutionär handling, men jag tror inte att de Gaulle någonsin öppet kallade det så. Han ville inte ha fler revolutioner.
Nej, det var ingen otydlighet i redigeringen, det var bara jag som inte skrev tillräckligt väl och rakt och rätt…
Skämtteckningen har jag inte sett, men titeln där låter ju som något jag borde skriva upp på antikvariatjaktslistan…
Ser fram emot kommande karikatyr om Ranelid och Englund i Svenskan, eller hos er? Ranelid utlovar att han ska banka ner Englund till längd 1.34 ”innan året är slut” – vilken fantastisk hotelse! 😉
Berglin måste ju redan ha doppat pennan i bläck…
”Min son fäktas med världen” kallade Ranelid en bok – han har alltid varit bra på ehm omöjliga titlar. Sonen kanske en dag skriver en bok med titeln ”När far min fäktades med Akademien”.
Aaaaahhh… Längtan!