…är Marcus Birro expert på litteratur, barnadödlighet samt italiensk fotboll. Tre stort uppslagna texter, om vitt skilda saker, på vitt skilda avdelningar.
Man kan av detta dra två alternativa slutsatser:
Marcus Birro är sällsynt omnipotent.
Marcus Birro funkar i medievärlden just nu, och en tidning som har det rätt kämpigt har det inte alltid lätt med nyansering i lanseringar av medarbetare, utan förivrar sig, drar på för mycket, chansar på att det ska bära.
Min slutsats? Inslag av båda alternativen.
Lite mer av alt 2 är min slutsats. Men bara lite.
Ok, jag håller med. Men lite, som sagt. Han är faktiskt en levande och bra skribent många gånger.
Birro är fullständigt kass.
visst funkar birro nu. anledningen till den 4 ord långa slutsatsen är enkel. en del blogg. en del mänsklig värme. en del mänsklig tragedi. och en del sport. det personliga är det nya nu. en tidningsvärld i förändring och som Mr Ekströms slutsats förtäljer är det svårt att nyansera sig själv och sina skribenter i en sån, omnipotent eller inte, verklighet.