jag håller inte med dig om schyffert. jag tycker att han gör en schulman (dvs först driver på med högljudd mobbing och sen outar sig som en känslig själ till tidigare kritikers applåder).
jag blir inte så upprörd över häcklandet. det tycker jag om. det är ett sundhetstecken på samhället (precis som rätten av vara indignerad över det). det som jag är emot är att de indignerade så ofta vänder på kappan efter första bästa tecken på emotionell mångsidighet.
jag tycker vi saknar enkelspåriga personer i svensk nöjesliv och hoppas att filip och fredrik (i all sin hyggliga svennighet) låter tramset flöda. deras inhopp i ”på spåret” gör mig därför ledsen.
och så kommer jag på mig själv med att sakna russell brand, graham norton och simon amstell. vad har vi svenskar att kontra med? ernst kirshsteiger (sic?), martin timell, peter-jävla-settman etc.
Det här var rätt avslöjande. Du tror att Schyffert är ”modig” när han berättar att han numera blivit allvarlig.
Inte bara det: Du tycker att det är modigare att repetera och framföra en skriven pjäs i två år, om hur klok man har blivit (till medelklassens applåder), än att direktsända ett oprövat talkshow-format från annat land.
Du ÄR en värdig arvtagare till Maria Schottenius. Lycka till!
Läser du inte lite slarvigt? Säger jag någonstans i min text att Schyffert skulle vara modigare än Filip och Fredrik?
Nej. Men han är bättre. Och han sätter, vill jag hävda, betydligt mer på spel genom att göra något han inte har gjort förut, än vad Filip och Fredrik gör. Filip och Fredrik (som jag gillar) har gapat sig igenom hela sin karriär. Det verkligt modiga för dem, det skulle vara att testa att viska.
Det var i lördags som det gick, inte i fredags.
Perfekt med SVT Play! Då kan man träffa en massa härliga människor på lördagskvällen istället för att glo på TV 🙂
var mycket imponerad av föreställningen..att både lyckas gå igenom rutan och vara nära publiken…och som sagt, han var väldigt nära tårar.
jag håller inte med dig om schyffert. jag tycker att han gör en schulman (dvs först driver på med högljudd mobbing och sen outar sig som en känslig själ till tidigare kritikers applåder).
jag blir inte så upprörd över häcklandet. det tycker jag om. det är ett sundhetstecken på samhället (precis som rätten av vara indignerad över det). det som jag är emot är att de indignerade så ofta vänder på kappan efter första bästa tecken på emotionell mångsidighet.
jag tycker vi saknar enkelspåriga personer i svensk nöjesliv och hoppas att filip och fredrik (i all sin hyggliga svennighet) låter tramset flöda. deras inhopp i ”på spåret” gör mig därför ledsen.
och så kommer jag på mig själv med att sakna russell brand, graham norton och simon amstell. vad har vi svenskar att kontra med? ernst kirshsteiger (sic?), martin timell, peter-jävla-settman etc.
Man blir ju nästan kåt!
Det här var rätt avslöjande. Du tror att Schyffert är ”modig” när han berättar att han numera blivit allvarlig.
Inte bara det: Du tycker att det är modigare att repetera och framföra en skriven pjäs i två år, om hur klok man har blivit (till medelklassens applåder), än att direktsända ett oprövat talkshow-format från annat land.
Du ÄR en värdig arvtagare till Maria Schottenius. Lycka till!
Läser du inte lite slarvigt? Säger jag någonstans i min text att Schyffert skulle vara modigare än Filip och Fredrik?
Nej. Men han är bättre. Och han sätter, vill jag hävda, betydligt mer på spel genom att göra något han inte har gjort förut, än vad Filip och Fredrik gör. Filip och Fredrik (som jag gillar) har gapat sig igenom hela sin karriär. Det verkligt modiga för dem, det skulle vara att testa att viska.