Daniel Suhonen har verkligen profilerat sig som, och pardon my French här, en riktig bitterlem i det offentliga samtalet. Jag kan bli rätt trött på det, och men lite förtjust också på något avigt vis, och det där stötiga och egentligen ineffektiva ”är det verkligen ett sånt här samhälle vi vill ha”-tonläget passar faktiskt perfekt för de helt relevanta frågor han ställer i Aftonbladet till vår kulturminister.
Jag blir nyfiken på var gränsen går för henne. Möjligen borde den kanske anses passerad vid det här laget.
***
I dag är jag på Bonnierkonferensen Grid i Stockholm, med 250 utvalda koncernmedarbetare från hela världen. Det ska bli lite coolt faktiskt. Jag är fortfarande ung nog att se lite stjärnögt på stora Bonnierevenemang – även om skandalfaktorn aldrig kommer i närheten av mytologin. Samma kan sägas om Albert Bonniers förlags stora höstfest på Manilla på tisdag kväll. När jag var där för första gången förväntade jag mig att få material till tre veckors bloggande. Det räckte inte ens till tre minuter. Men Nisse Schwartz och jag fick i alla fall tillfälle att prata lite Sventon, och jag fick en hjärtlig omfamning av Jacques Werup som jag några veckor tidigare hade intervjuat.
