Det kommer en del brev till mig så att säga i tjänsten. Numera oftast mejl, givetvis, men ibland också riktiga saker i kuvert. Karaktären är ofta lite annorlunda. Det brukar vara äldre personer som använder posten.
När jag skrev den här krönikan i Journalisten, om DN-hat, så förväntade jag mig väldigt få reaktioner. För om man håller med, då är det inte mycket mer att säga – och om man inte gör det, hur ska man då polemisera utan att låta precis som en av de där DN-besatta tokfransarna som jag driver med i texten?
Några saker blev det i alla fall. Ett litet kuvert som anlände häromdagen kvalar in som det intressantaste.
Som rubrik på den vanliga vita A4-sidan står det ”Sydsvenskans besatthet av Dagens Nyheter”. Sydsvenskans är skrivet med dator, de andra orden är saxade ur Journalisten och ditklistrade på pappret.
Sedan följer några rader:
”Jo, jag vet. Jag har jobbat på båda tidningarna. Din krönika var intressant, men ska nog också ses som ytterligare ett terapeutiskt bearbetande av mindervärdighetskomplexet gentemot storebror.”
En tämligen okontroversiell, vänlig och helt relevant kommentar till en text. Men ingen avsändare!
Varför i hela friden skriver man inte under ett sådant brev?
