Då tänkte jag tuta i mitt eget horn så att säga, genom att länka till tre texter som har publicerats i helgen.
Den bästa är intervjun med Leif GW Persson. Det går inte att misslyckas med honom på andra sidan bordet, det är bara att citera och trycka. Läs gärna.
Den lite röriga men kanske roliga tvåan på listan är intervjun med Jonas Karlsson, som innehåller en väderformulering som jag var tveksam till när jag skrev den och som jag nu känner att jag nog trots allt måste hissa pekoralflagg på. Oh well. Läs om du är intresserad av honom.
Trea blir en krönika om läget på gatutidningen Aluma, i anslutning till vilken man kan beskåda min nya byline, eller skyline som Marcus A kallade den, eftersom den är så stor. Jag har också en halsduk på mig, som inom loppet av några dagar kallats både ”bögig” och ”fransk”. Jag måste byta vänner. Läs om du är intresserad av mediejuridik, eller mina vänners definition på ”bögig” och ”fransk”.
måste in och trolla lite…
om jag, 2011, slår på tv, radio, läser en tidning, ett magasin eller skär ett snitt i mitt eget knä kommer det att finnas spår av LGWP i den/det/dem. ja, han är för härlig!
*klär ut mig till träl och viftar med skylt med orden ”get on with it” skrivet i versaler*
angående trean når själslitandet nya bottennivåer.
Ah, men det är ju vad du gör bäst! 😀 Du är alltid välkommen. Och se det så här: GW är överallt. Du vet bara att du ska vända dig till Sydsvenskan för den bästa texten om honom, och så kan du ge fanken i alla andra…
Tack; för ett gediget stycke text om LGWP.
Känslan är att du fått med magin som kan uppstå i mötet med honom. En magi som grundar sig just på närvaron och det oförställt ärliga. Så, du och Rauer (Sverige) lyckas bäst. Hubinette fegade, Ljung (Gokväll) var för rädd.