I dagens Sydsvenskan: mitt porträtt av Rachel Mohlin, med fina bilder av Linus Meyer. Och så en ultrakort kulturkrönika som vi kallar ”Tecken i tiden”, som denna gång handlar om det ovärdiga i ”tittarkommentarer”… (Den finns längst ner på sidan.)
I dagens Sydsvenskan: mitt porträtt av Rachel Mohlin, med fina bilder av Linus Meyer. Och så en ultrakort kulturkrönika som vi kallar ”Tecken i tiden”, som denna gång handlar om det ovärdiga i ”tittarkommentarer”… (Den finns längst ner på sidan.)
”Enligt min mening bör public service i princip bara ägna sig åt sådant som kommersiella kanaler aldrig kan klara. Sluta med ”bred lördagsunderhållning” och nervös avlyssning av vox populi, folkets röst. Gör nyheter på samiska. Skapa radioteater. Gör webbinnehåll som aldrig någonsin kan dra storpublik, men som ändå har ett samhälleligt värde.”
Tja, frågan är huruvida ens BBC skulle kunna köra fullt ut på ett sådant program, och strunta i marknadskraven. Det kan nog inget tv-bolag idag såvida man inte har en ständigt givmild Joakim von Anka i ryggen, som Axess TV eller Arte. Och då har ju BBC en oerhört mycket större marknad att sälja sina filmer. nyheter och tv-serier till än något svenskt tv-bolag har, och långt större ekonomiska och personella resurser. Att de bara gör vad de själva tycker är gott nog och som bärs av sin egen kvalitet – så ser det kanske ut om man bara ser vad svensk tv köper in och litet på deras kabelkanaler, men inte om man tar med hela deras utbud i bilden (siista avsnittet av Sherlock häromveckan visade förresten att man kan få till ett rejält magplask även med lysande skådespelare, normalt mycket bra manusförfattare och stor budget – det var svårt att fatta att det här vare samma serie som den lysande första säsongen för ett par år sedan…)
Tror f ö att nivelleringen finns även inne på de svenska tv-bolagen och bland dem som i slutändan sätter deras mål och riktlinjer – politiker och ägarbolag – och inte bra ute i den kikande och kommenterande folkmassan. Man har helt enkelt en snabbiskultur som inte tillåter långsiktigt arbete, nogrannhet, egna målsättningar och normer, att ta fram bra manus eller att våga hålla en litet högre nivå på debattprogram, underhållning, musikprogram och så vidare. Det känns ofta som att SVT aldrig refuserar ett manus när man väl har gett klartecken för ett program, och aldrig säger ”det här får ni göra om, det håller helt enkelt inte”. I England, men också i t ex Danmark, jobbar man mycket mera envetet med att se till att manus och rollbesättning håller måttet genom hela produktionsprocessen, tv-kanalen tar ett direkt ansvar för att hålla ett öga på den saken. I Sverige slinker grejor igenom på ett helt annat sätt.
Den andra länken är trasig.
Tack; lagat!