Jag skrev en söndagskrönika, som vanligt, som handlar om tiggare. Och som, som vanligt, ledde till ganska mycket reaktioner. Det är en del personer som fullständigt tappar koncepterna när det handlar om tiggarfrågan. De är alltså inte rasister eller galningar, utan… tja, jag uppfattar det som vanliga människor som tappar någon sorts förmåga att tänka klart kring sig själva och sin situation när de konfronteras med lidande på den nivån.
En längre text, som var rolig att skriva, handlar om ”trigger warnings”. Läs gärna den, den skildrar ett mångbottnat fenomen.
Intressant resonemang men ska jag även tolka det som ett inlägg till Knausgårds? Att det inte är ok att uttrycka förbjudna tankar i litteraturen längre (såsom att vara knullgubbsugen på trettonåringar) för då sätts de upp på en ”trigger warnings” lista?
Jag avsåg det inte så, men kopplingen till vad som är ”önskvärt” kontra ”konstnärligt fritt” är kanske inte så långsökt.