Att ha en potentiellt livshotande sjukdom för med sig en del positiva saker. En förhöjd livskänsla. En säkrare kompass för vad som är viktigt. Jag ska inte transplanteras än, och nästan alla överlever ju dessutom sina transplantationer och blir gamla, men allt är nu verkligen helt förberett om det ändå inte skulle bli så. Hälsningar skrivna, manual författad, anvisningar om ditt och datt.
Lätt road hälsar jag på min dödlighet. Tar den ändå inte riktigt på allvar.
