När Johan Anderberg gjorde praktik på Sydsvenskan tänkte jag: Han är väl okej, men riktigt bra tror jag inte han blir.
Jag älskar att ha fel.
Johan Anderbergs utvecklingskurva som reporter och skribent är otroligt fin. Som ganska nyutexaminerad bestämde han sig för att frilansa från USA. Det finns gott om skribenter där, det är dyrt att leva där – men han gjorde det ändå. Så otroligt mycket en ”doer”. Om någon hostade om storstrejk i bilindustrin ringde Johan Anderberg nästa morgon. Från Detroit. Om det blåste mer än femton meter per sekund i Louisiana, då åkte Johan Anderberg dit. (Eller… jag vet inte om han var i Louisiana, men det var så han jobbade.)
Nu är Johan tillbaka i Sverige och i Stockholm, och han arbetar just nu med boken ”Cannabis”. Den ska utkomma på Weyler förlag, vilket i sig gör mig säker på att den kommer att vara gedigen. Den handlar om ett angeläget ämne. Och den skrivs, framför allt, av en person som verkligen imponerar på mig med sin energi, sin attityd och sitt kunnande. Jag har sett hans synopsis, och vill efter det inget hellre än att se boken klar så snart som möjligt.
Johans försummade blogg finns här. Nu tycker jag att han har skäl att uppdatera den.
Johan får nämligen i dag 10 000 kronor av mig, som ett bidrag till projektet, för att täcka de kostnader han stöter på under resans gång.
Pengarna har jag haft till låns. Ni som ofta läser här vet att jag under mitt arbete med ”Google-koden” fick stor hjälp av mecenaten Leif Alsheimer, som lika oväntat som sorgligt dog efter ett hjärtstopp i somras.
Jag utlyste kort därefter ett arbetsstipendium till Leifs minne, och ni kan läsa mer om detta här.
Bland de ganska fåtaliga ansökningar jag har fått in fanns flera fina spännande projekt som jag önskar all lycka. Men jag är säker på att Leif hade valt Johan Anderbergs bok.
Johan får nu använda pengarna precis som han vill. Det finns inga åtaganden alls kopplade till detta stipendium.
Däremot får han en uppmaning:
Johan, om det blir pengar över när boken är skriven och såld – överväg att följa Leifs och mitt exempel. Skicka en slant vidare, för att stötta journalistik eller litteratur, på sätt som du finner lämpligt.
Och, sist men inte minst – grattis!
Hoppas att det nya projektet går med vinst och att stipendiet fortlever!
De ringde från hittegodsavdelningen och sa att de precis fått in ett ”inte”. Jag tror det är en av dina meningar som tappat det.
”Jag älskar att ha fel”, du liksom.
Fan, de är på tårna på hittegodset i dag! De ringde mig om upphittad sarkasmgenerator, som de hade skickat till Norge utan vidare, utan säkring eller någonting! Jävla dårar.