För tre år sedan, hösten 2003, hade Sydsvenskan och GP ett utbyte. Då var jag universitetsreporter, och bytte jobb med GP:s motsvarighet.
Det var roligt att komma tillbaka. Mycket var sig likt, med den skillnaden att jag synbarligen fick en mycket bättre och trevligare behandling än de flesta vikarier skulle ha fått. (Ungefär som när jag 2004 och 2005 var tjänstledig ett år för att jobba på DN. Jag kom ju från en fast tjänst, hade därmed ”bevisad” kvalitet, och var alltså en vikarie som var värd samma bemötande och samma service som alla andra anställda. Skillnaden fanns där, den gjorde verkligen det, både på två veckor på GP och under ett år på DN.)
Stämningen var alltså bättre 2003 än 1996 på något sätt. För att jag var annorlunda, eller var det något annat? Jag åkte hem till Sydsvenskan efter två roliga Göteborgsveckor och funderade.
Anta att någon hade kommit på ett tvåveckors jobbutbyte till Sydsvenskan, sju år efter sitt första sommarvick där. Hade han eller hon upplevt små eller stora förändringar? Hade stämningen varit lik eller olik?
Svaret kan jag givetvis inte ge. Jag kan gissa och ana att Sydsvenskan utvecklades mer under mitten av 90-talet än vad GP gjorde, på sätt och vis, men då ska man veta att GP tog sitt stora språng fem år tidigare, runt 1990. Så kanske. Men hur kan man se det när man själv jobbar där?
