Har fått äran att begå gästrecension, denna gång hos Expressen. Det är kutym i branschen att när en egen medarbetare, i det här fallet Expressens Ivar Andersen och Christoffer Hjalmarsson, gör något som ska recenseras så kallar man in en recensent som vanligtvis verkar på annan plats. Man tänker sig att det ska minska risken för särbehandling, och det är ju en utmärkt princip.
Sedan måste varje recensent ändå själv ha integritet nog att slå larm och kunna säga: den där personen har jag träffat i sociala sammanhang eller jobbat med, varför jag är olämplig som recensent. Men det där är ju upp till varje enskild skribents omdöme, och således något som hanteras utan riktig konsekvens.
Tja. Det är som det är med det. Jag vet ingen bättre modell.
