Först och främst: Niklas bok, som firas samtidigt med min i Malmö på tisdag, får nu fin placering hos pockethandlarna. Ni. Måste. Läsa. Den.
Sedan: En brownie med oreo-fyllning och marshmallows och pecannötter och kolasås. ”Death on a leaf”, sa Will Smiths ”Hitch” om något allergiframkallande han fick i sig. Vad är då det här?
Hos SVT gjordes två intervjuer, en till Kulturnyheterna och en till Rapport, båda tänkta att sändas i kväll. Sedan hälsade jag på Bolibompadraken. Mina barn är mycket imponerade.
Väl hos Desken på restaurang 1900 dök massor av vänner, kolleger och bekanta samt rapparen Petter upp. (Han hade också releaseparty, men utomhus, på rökverandan. Hipphoppare är lite coolare, trots allt.) På denna bild, nätfenomenet Julia Skott…
…och på denna generalfenomenet Johanna Koljonen.
Svante Weyler, förläggaren, den mytomspunne, som med sin energi och vänlighet och skicklighet imponerar något enormt på mig sålde de böcker han hade tagit med sig. (Och han hade en nyhet: De 3 000 exemplaren vi har tryckt i första upplagan ser ut att gå åt. Beställning lagd på ytterligare 2 000!)
Och så min vän pingstpastorn, inte minst, som jag alltid blir på så otroligt gott humör av att träffa. Och en person som sysslar med marknadsföring i förlagsbranschen som jag skulle vara vän med, tror jag, om inte yrket krävde att man låter bli det. En hel drös kolleger. Men också, vilket var allra roligast, människor som jag inte hade träffat förut, som hade bestämt sig för att komma för att de var nyfikna på ämnet och som efteråt gärna ville prata och köpa en bok. Anders Rydell gjorde en intervju med mig på den lilla scenen, den ska Dagens Media sända på sin webb senare i veckan. Länk kommer.
Tack alla ni som var där!
Kul, men jag måse fråga: vem var pingstpastorn?väldigt nyfiken…
Samuel Hector! Vi växte upp på samma gata i Fjärås…
Det finns en gata i Fjärås va? Eller två?
Vetefasen. Allt heter nog saker på ”-vägen”.
Antingen uttrycker jag skepsis, eller så är jag på väg att nysa. Oklart.
Båda?
Skeptisk nysning. Eller skepsis till nysning. Kan vara.
Oj! Oväntat och kul!
Vad glada alla ser ut, utom Weyler förstås. Det är nog ingen slump att det är just Weyler som är den mest begåvade i det där gänget.
Weyler är den mest begåvade i ALLA gäng, tro mig. Och nästan alltid glad. Han kan kosta på sig det! (Men han gillar inte att bli kallad vid efternamn, så man säger ”Svante”…)