Har hunnit njuta lite av Publicistklubbens årsbok, redaktörad av Maja Aase. Kjell Häglunds text om redaktionella miljöer som ett slags symboler för tröghet är en bra spaning. (Nästa GP-hus, DN-hus och Sydsvenskan-hus måste bli kompakt, anspråkslöst och centralt beläget…)
Och jag som kapade Yrsa Stenius häromdagen kan inte vara sämre karl än att jag ger henne beröm när det är befogat: Hon benar upp argumenten runt The Pirate Bay och de distribuerade obduktionsbilderna på mördade barn – ja, ni minns den soppan – på ett sätt som är intellektuellt överlägset de flesta andra som uttalat sig i frågan. (Hon visar bland annat hur den som driver något slags libertariansk princip om att öppenhet också i varje läge ska vara lika med publicering till slut hamnar i en argumentation för högre sekretess hos myndigheten. Vilket rimligen aldrig kan ha varit meningen.)
Du som är journalist, eller på väg att bli det, eller är äkta mediedåre – överväg medlemskap i PK! Det har sina poänger.
