Man kan bara konstatera att sedan jag skrev den där krönikan i Expressen om de potentiella farorna med Googles särställning och dominans så har omvärlden spelat mig rakt i händerna.
Granskningsnämnden, eller rättare sagt Fredrik Wass, står nu för det senaste smörpasset.
Granskningsnämnden kom för en tid sedan (vilket just Fredrik Wass i dag uppmärksammar på sin blogg) med beslutet att fria ett inslag i ”Gomorron Sverige” i Sveriges Television som jag deltog i den 5 augusti.
Det var alltså då Fredrik Wass, på internet också känd som Bison, som anmälde. Redan vid tiden för anmälan diskuterade vi litegrann i kommentarerna till just länkad bloggpost.
Så vad finns att säga nu? Om själva beslutet – ingenting. Det var ett solklart fall. Nämnden tog inte ens upp det, utan fattade ett så kallat direktörsbeslut. Det vill säga: chefen tittade på det och sa ”nej, det här är inget som nämnden ens behöver se”.
Men däremot kan man fundera lite över Fredrik Wass anmälan som sådan.
Jag menar att Fredrik Wass genom vad han gjorde har givit en utmärkt illustration till Googles ställning: Han blev helt enkelt arg. Han tog det personligt att någon kritiserade fina Google.
Google behöver alltså inte försvara sig, eller ens delta i en diskussion i tv – det finns alltid pigga apologeter som kan göra jobbet åt dem. Och de kan mycket väl vara journalister, inte pr-konsulter! Jag tror att man kan säga att det är ganska unikt. Vilket annat företag kan räkna med det? Apple, kanske.
Fredrik Wass är ju journalist, och jag blir lite häpen över att han inte förhåller sig mer kritisk mot Google än vad han gör. (”Google måste kämpa varje dag för sin överlevnad.” Eller på frågan om personlig sajtfavorit: ”Google, det känns löjligt att säga det, men det är ju faktiskt så.” Många, många fler exempel finns.)
Jag tror vidare inte för ett ögonblick att han hade gjort en anmälan om vi hade diskuterat Disney, eller Statoil, eller Konsum, eller utrikesministern, eller IFK Göteborg, eller Exxon. Det var just det att vi dristade oss att framföra vissa farhågor om potentiella risker med Googles särställning som provocerade.
Google består helt enkelt av Fina Grabbar. Låt dem vara i fred.
Fredrik Wass menar att vi som deltog i diskussionen var partiskt kritiska båda två. När jag lyssnar på inslaget hör jag uttryck som ”fantastiska tjänster” och meningen ”Google är så starka, och så bra”, jag hyllar Google för deras ”digitala grundforskning” och berömmer Google för deras skickliga marknadskommunikation. Jag uttrycker till och med min fascination och säger mer eller mindre att jag vill jobba där. Pelle Snickars är ännu mer positiv, samlat sett. Granskningsnämndens direktör säger förstås också att vår inställning är ”i grunden positiv”.
Bara någon som är alldeles förblindad av kärlek och helt i avsaknad av kritisk hållning till Google kan uppfatta det vi säger som ensidig kritik.
Jag har, slutligen, hört påstås att Fredrik Wass gjorde sig löjlig genom sin anmälan. Det vill jag ändå bestämt invända emot. Det är bra att Granskningsnämnden finns och att den gör prövningar av allt möjligt, för att definiera Public Service-bolagens gränser.
***
Veckans Affärers webbchef Mikael Zackrissons påhejande då? Han gillade anmälan. Jag för min del gillar hans blogg, där han med illa dold ilska går på korståg mot de etablerade mediernas tröghet.
Jag vet inte om han i första hand är webbutvecklare eller journalist, men jag har funderat över hur en person som är redo att tänka så fritt och kritiskt om vissa saker så lätt blir bortkollrad av annat, som Google. (”Man är helt enkelt lite nördiga, precis som jag och alla andra entusiaster som använder deras tjänster för allt.” Användandet av en smiley i anslutning till förnamnsanvändandet av grabbarna på Google i den här texten stärker inte heller precis känslan av kritisk distans.)
Att han, som journalist på en stor tidning, valde att offentligt berätta att han stöder Piratpartiet, tycker jag var ett exempel på samma brist på distans till de frågor han brinner för. (Se tidigare krönika i Journalisten om fenomenet ”journalister som kommer ut ur partigarderoben”.) Att han i kommentarerna till Bisons bloggpost påstår att vi uttalade ”osakligheter” är en annan sådan sak. Mikael Zackrisson lyckades inte jättebra med att specificera sin kritik. Och jag menar att Mikael Zackrisson kunde kosta på sig en lika fri och kritisk syn på ”nya” som han har på ”gamla” medieformer.
Det ska också sägas att jag samtidigt förstår hur han tänker med detta: Det kommer alltid finnas en kraft som strävar bakåt inom ett etablerat medieföretag. Han kan göra sin största insats genom att renodla sina ”framåt”-argument. Och så tänke jag också, ända tills jag märkte att det höll på att göra många av oss som tänker och arbetar så till teknokrater…
Well. Slutet gott, allting gott. Det är fortfarande tillåtet att mitt i en tio minuter lång förklaring om ett företags storhet komma med ett par tre invändningar mot dess ställning och dominans. Det var ju för väl.
Att joiurnalister öppet deklarerar sina sympatier i en het principfråga är inget problem, då vet man var man har dem och var man kan behöva göra ett avdrag i flödet eller aktivt söka efter andra vinklar när man läser dem. Det är väl mera bedrägligt om man antar att alla som skriver i en tidning är/vill vara objektiva och aldrig låter sig styras av sin egen inställning eller privata sympatier och bekantskaper? ”Det måst va sant för jag läste det i tidningen”.
Alla som umgås på ett medvetet sätt med media eller helt enkelt jobbar i branschen vet ju att t ex Cecilia Uddén, Emily von Sydow och Kjell-Albin Abrahamsson har mycket olika ingångar i en del internationella frågor, och antagligen delvis identifierar sig med olika grupper utanför Sverige (det är okså ett skäl till att jag fann Johan Norbergs ”outning” av Cecilia Uddén 2004 vara en ren femöressmällare. Det var en nyhet bara utifrån en urmodig syn på hur journalistik, nyhetsvärdering och research fungerar.)
Däremot är det ju ett problem om journalister (ett ord som, just det, idag kan betyda litet vad som helst) tror att deras tunga uppgift är att berätta om sina sympatier eller skriva upprop och driva propaganda. Men det gör förvisso varken Uddén eller låt säg Oscar Swattz, jag tror inte att Kjell-Albin gör det heller även om han är lite mera svajig (samt förfärligt underhållande). Däremot har nog Johanne Hildebrandt, Robert Aschberg och ibland Jan Guillou den bilden av sitt uppdrag.
Intressant. /Kristian
Magnus: Du kan ha rätt i det. Det har ju skett enormt mycket med synen på detta på kort tid. Jag är nog tillräckligt gammal, eller vad man ska säga, för att instinktivt känna att man inte bör vara för tydlig med personliga åsikter som nyhetsjournalist.
Men verkligheten tillåter ju ändå rätt sällan den uppdelningen. För min del är det tydligt att jag ägnar mig mer och mer åt opinionsjournalistik och kulturkritik, och då är det ju tvärt om: Det är den personliga hållningen som ska färga texten.
Problemet är väl att man sedan är åsiktsdeklarerad för alltid. Jag har skrivit om hur svårt jag har att ”adoptera” MFF och göra MFF till mitt andralag efter IFK Göteborg.
Betyder det att jag aldrig kan skriva sportartiklar? Eller kan jag göra det efter en viss tid?
Det här är svåra saker för journalistiken. Möjligen är de överspelade till större del än jag tror.
Fanns det ingen som helst risk att inslaget skulle fällas som du ser saken?
Jag är ingen expert på hur GRN jobbar, så jag kan väl inte säga det egentligen. Men säg så här: Ovanstående text skrev jag samma dag som jag hörde talas om att anmälan hade lämnats in. Jag behövde bara komplettera med lite länkar och så nu. (Jag övervägde t o m att publicera texten redan då, vilket jag twittrade om, men tyckte att det hade varit att inte visa GRN:s arbete respekt. Så jag lät bli. Och det tycker jag var ett bra beslut, även om det blev som jag trodde.)
Ser du ingen annan möjlighet att man gör än sådan anmälan än att man blir arg för att man älskar Google?
Vilken agenda ligger bakom en sådan trivialisering av andras åsikter?
Jag använder personligen inte fler än Googles tjänster än själva sökrutan, men jag delar helt och hållet Zackrissons och Wass analyser.
Jag har ju utförligt här ovan visat hur jag resonerar i frågan:
* Inslaget var fullt av beröm, och på intet sätt ensidigt i sin kritik.
* Wass och Zackrisson har inte lyckats specificera sin kritik mot SVT på ett sätt som sätter ljus på de egna motiven. Argumentationen är tunn, helt enkelt.
* Och GRN tyckte, precis som jag och de flesta andra personer jag har pratat med, att det var ett solklart fall.
Men du är alltså en person som tycker motsatt? Återkom gärna med en utförligare kommentar om varför, jag tycker att det vore mycket intressant att höra den!
Hej Andreas,
Hade faktiskt missat det här inlägget. Jag kommer inte ihåg exakt i sak vad tv-inslaget handlade om, men jag minns att ni bl a talade om att företag hade problem med Google för att de blev spamklassade, det är i min bok helt väsensskilt från kritiken att Google skulle äga en massa information om oss.
När det gäller SVT:s agerande var jag nog mest besviken över att de inte lyckats ta dit någon (förutom du då, som ju ändå f a var kritisk), som faktiskt kan och kan förklara tekniken. Den bristande kunskapsnivån man ser inom teknikrapporteringen skulle aldrig accepteras om det t ex gällde politik. Och den saker har inte blivit mkt bättre på de två åren som gått sedan dess.
För övrigt vill jag definitivt ta avstånd från att jag skulle stödja Piratpartiet. Jag har stött många av deras idéer, men jag har aldrig offenligt tagit partipolitisk ställning, mycket just för att jag inte ansett det förenligt med min roll som journalist.
Okej – tack för förtydligandet! Jag uppfattade, som jag minns det, det är ju ett tag sedan nu, att du uttalade stöd för PP i ditt Twitterflöde i en sådan omfattning att jag fick det intrycket helt enkelt. Hoppas detta felaktiga antagande inte ställde till något för dig, för det var så klart inte meningen.