Fick tillfälle att vara med och säga något om Wikileaks i God morgon, världen i söndags.
Fick en avgörande ögonöppnare av Michael Zackrisson, också apropå Wikileaks.
Och: Fick mitt livs största upplevelse av sandkonst bara häromdagen. Ta er tid för den, spara den om ni inte hinner nu!
hugger på det här inlägget eftersom det tar upp wikileaks. jag läste din ”hel del att reda ut”-artikel i sydsvenskan och började fundera på en sak som jag skulle behöva lite hjälp med:
om wikileaks trovärdighet och ära tar betydande skada (vilket det uppenbarligen gör av t ex sydsvenskan och expressens rapportering att döma) av att associeras med en antisemit hur har den budbärarens budbärare (Johannes wahlström) kunnat undfly media-uppmärksamhet under så lång tid?
om man får lita på karin olsson så verkar det som att aftonbladet och svd borde dumpa allt material från wikileaks till det att assange et al offentligt har avsagt sig nazismen…
Budbäraren har ju blivit granskad en del, främst i samband med en väldigt otäck artikel i Ordfront magasin, som dess chefredaktör senare tog avstånd från.
Men det är en svår balans. Vad är ett förfluget ord och vad är tecken på politisk stollighet? Ibland är skillnaden förfärande liten… Jag tycker att det rätta är att erbjuda JW utrymme, och det rätta för JW är att acceptera det utrymmet och använda det – åtminstone om han menar allvar med uppdraget han har hos Wikileaks.
det som jag funderar på är huruvida man betraktar det som sker kring wikileaks som en del av storyn eller inte. är våldtäktsanklagelserna en del av läckorna? är jws bekräftade antisemitism en del av läckorna? just nu tycker jag mig se kultursidor (som givetvis har befogat hög prioritering på antisemitism – även om tonfallet alltid är det allra högsta) som argumenterar mot wikileaks och assange för kopplingen till jw.
”bäst” i sammanhanget är ändå de som menar på att rapporteringen om civila dödsfall i afghanistan och odiplomatiskt formulerade diplomatformuleringar ”försvårar” arbetet för freden och friheten i världen (rapportering om övertramp snarare än övertrampen i sig) – se till exempel hur c bildt har fått stå oemotsagd i svenska medier.
Jag tror kanske så här: Allt som är öppenhetsrelaterat kring Wikileaks blir en grej. Det blir en sorts naturlig reaktion: Men varför är DU så hemlig då, du som säger att allt ska vara offentligt? Kanske lite primitivt, men jag tror att det är så det kan bli. Vidare funderar väl många på Wikileaks arbete och motiv. Vad är det som styr vem som nu får ta del av vad? Det blir väldigt viktigt, eftersom risken för den dolda agendan med publiceringarna är enormt stor med tanke på materialets sprängkraft.
Samtidigt har vi ju ägnat åt helvete för mycket tid åt ”metafrågorna” och alldeles för lite tid åt hundratusentals dokument om kriget i Irak…
…gud vad tjatig jag är men det är kul att se hur expressen ska fortsätta att fara efter wikileaks med antisemit-vinkeln när man samtidigt låter sin egen rasteoretiker ulf nilsson hålla låda.
Tusen blommor må blomma och pollineras av ett styck geting.