Ibland, som i samband med föregående inlägg, önskar jag verkligen hade jag hade en kommentarfunktion, det hade ju varit extremt mycket mer praktiskt, men jag bestämt mig för att inte ha det på den här bloggen. Skälet är att det kräver en ”sajtnärvaro” – man har ansvar för att hålla rent från spam och rensa i debatten, och det är ett arbetsmoment som jag inte riktigt har tid och kraft att bygga in i min vardag. Jag brukar ofta skriva en packe tidsstyrda inlägg och publicera vid ett tillfälle, och så kan jag helt lugnt strunta i bloggen en vecka i taget om jag vill det. Det är en frihet som jag tycker är skön att ha.
Hursomhelst.
Fredrik Wass på Bisonblog har skrivit en ambitiös framtidsprognos. Läs den, jag tror inte att han har fel på någon enda punkt egentligen, men jag hoppas att han har det vad det gäller upphovsrätten. För det är och förblir ett sorgligt problem att många människor inte ser det helt rimliga i att låta upphovsmannen få en liten slant för att man njuter av och använder hans eller hennes resultat.
Även schweiziskt-fickur-pålitlige Jonas Morian levererar.
Elin Alvemark, som annars bloggar här, har mejlat några inte så fåtaliga men mycket läsvärda rader, nämligen dessa:
* Äntligen ser vi uppmärksamhet kvantifieras i finansiellt kapital. Feta inkomster till centrala mediafigurer (inte bara journalister) på
grund av att företag har svårt att konkurrera om relationer. Ett varumärke är mycket tråkigare än en my space profil – att ha relation med. Varumärken går ifrån att köpa kulturellt kapital till att köpa socialt kapital. Det media hus med mest socialt kapital blir rikast. Bloggportaler är en bra start. Erbjuda tekniska verktyg för att bygga det ett andra steg.
* Engagemang kvantifieras i cash för marknadens skull. Exakt vad är du och din blogg värd i kronor?
* Räckvidd i kvantitet – kommer rasa i värde (hej då tidningsannonser). Träffar med kvalitet – DYRT SOM ASET. Exponering lågt värde. Interaktion ökat värde – MYCKET högre än idag. Totalt skifte. När marknadscheferna blir yngre åker annonsbyrån ut om de
kommer med slöa förslag. Som idag, då det uttnyttjar okunskapen.
* Nyanseringen i vad som verkligen engagerar och vad som inte gör det ökar snabbt och knäcker alla som inte lyckas stimulera engagemang. Alla som sitter på sina poster och är irrelevanta åker åt fanders (hej då mumlande journalister på DN kultur). Grävande journalistik och stora avslöjanden engagerar mer än tuttfia och let’s dance pelle. När vi väljer nyheter framför sociala media måste det vara NY-heter.
* Framtidens absoluta makthavare inom media (svt-chefer och sånt): Martin Jönsson, Goesta, Katrine Kielos, Björn Jeffery, Johan Wirfält, Attladottir (yes), jag själv.
* Magasin och komplexa media kommer känna en ökad efterfrågan. P1 ser en uppgång band unga lyssnare already. I en medial värld av känsloargument, minsta möjliga motstånd, sociala relationer kommer naturligtvis rationella resonemang och svårtillgänglighet frodas för de med makt och privilegier.
Det är same same but different. Vi måste bara som du säger översätta den gamla världen till den nya – på rätt sätt! Studieförbunden sliter sitt hår och talar om den digitala klyftan. Det påminner mig om när den gamla världen skulle anpassa sig efter informationssamhället. Jag erfor den översättningen på ett mediegymnasium (bara fenomenet!). Hur gamlingarna tolkade info-samhället? Jo, man skulle lära sig hantverket med QuarkXpress och In Design. Shit alltså. Det skulle inte förvåna mig om gymnasiet slänger in en obligatorisk Ajax-kurs på 10 poäng för att skriva av sin skyldighet att rusta dem för samhället, som de inte vet hur det funkar riktigt.
Den gamla världen kan inte utbilda de unga. De kan inte diktera heller, om lagar, cash och rekryteringar. Det går sakta i Sverige. Det beror på vår fruktansvärda åldersrasism. Som beror på ålderssegrigering. Som beror på?
Slut Elin A.
Och fler framtidsprognoser lovar jag att länka till och/eller publicera, i den mån jag hittar dem. Hör av er, så länkar jag.
